Fredagen den 27 maj
Ytterligare tre kvällar med fika för mig. Just nu finns det nog inge bättre jobb i hela Sverige, än vad just jag har.
Rider eller kör, på härliga vårkvällar. Grillar korv eller fikar mot slutet. Gör ni det också på era jobb?! :P
Tisdagen var torsdagsgruppernas (ungdomarna) kväll. Körde en lång tur med shettisarna, innan vi avslutade med grillning vid klubbstugan. Bara ett stort mys!!
Onsdagen var det dags för "tanterna", mig inkluderad, att köra ut en sväng med shettisarna. En del valde att rida halva sträckan, och köra andra. Fast de flesta var nyfikna på att bara köra. Och det är ju såå kul!
Jag har åkt par två kvällar i rad. Det är Kamé och Ettan som fått äran att dra "fröken" tillsammans med, ena dagen Sandra, och andra dagen Catrin. Har gått jättebra. Under onsdagsritten satte vi dessutom på skygglappar på Kamé och Ettan. Just därför att Kamé blir lite stirrig när man ska lägga på spöt på Ettan. Gick faktiskt lite bättre med dem på. Annars gillar jag inte skygglappsträns, då jag tycker de blir så "blinda". De måste vrida hela huvudet för att se vad som händer runt omkring dem. Men i vissa fall är de jättebra. Och de är ju rätt snygga ;)
(Kamé o Ettan från kuskens vy. Tokiga Alice är alltid med ;) )
(Nirvana med Sophie o Mathilda i vagnen).
(vuxengruppen gör sig iordning för lite matsäck i gräset).
Igår lyckades vi glömma alla grimmor och grimskaft. Så medans 17:30 gruppen väntade med deras föräldrar i sommarhagen, galopperade jag och Marcus, nu också med Kamé, tillbaka till stallet. Och hur jag lyckades med att köra på en stor sten, är för mig helt obegripligt! Men ur for jag som en projetil! Trodde nog att jag bröt något, då det sa högt -KNAK, från mig. Marcus blev livrädd när mamma låg orörlig ett par minuter, i gräset. Marcus och Kamé gick det bra för! Marcus satt kvar i vagnen och kunde stanna Kamé, som i och för sig inte brydde sig så särskilt av händelsen. Men det var ju bara att dra upp sin onda kropp i vagnen igen, för att ge barnen sina grimmor, och låtsas att allt var bra.
Idag blev vissa hästar vaccinerade mot hästinfluensa. Det var Alien, Amadeuz, Mixie, Kamé, Rosie, Tea, Romang och Petter.De ska ju ha sin påfyllnad en gång per år, för att få tävla, samt att de då givetvis blir lite mindre sjuk om man har otur att bli smittad. Har delat upp hästarna på tre omgångar, för att fakturan ska bli lite roligare.
Så idag får de vila, då de kan få lite feber av sprutor. Precis som vi människor när vi blir vaccinerade. Så fredagsgrupperna får klara sig utan dessa idag.
Annars kan jag lova att idag gör ont lite överallt på mig efter min lilla flygtur. Mest i mina armar. Hoppas att jag kan hålla i tömmarna imorgon, på "långritterna". Men det gör det säkert. När man jobbar, glömmer man oftast det onda, och har bara roligt! :D För imorgon blir det fika i gräset igen!!
Rider eller kör, på härliga vårkvällar. Grillar korv eller fikar mot slutet. Gör ni det också på era jobb?! :P
Tisdagen var torsdagsgruppernas (ungdomarna) kväll. Körde en lång tur med shettisarna, innan vi avslutade med grillning vid klubbstugan. Bara ett stort mys!!
Onsdagen var det dags för "tanterna", mig inkluderad, att köra ut en sväng med shettisarna. En del valde att rida halva sträckan, och köra andra. Fast de flesta var nyfikna på att bara köra. Och det är ju såå kul!
Jag har åkt par två kvällar i rad. Det är Kamé och Ettan som fått äran att dra "fröken" tillsammans med, ena dagen Sandra, och andra dagen Catrin. Har gått jättebra. Under onsdagsritten satte vi dessutom på skygglappar på Kamé och Ettan. Just därför att Kamé blir lite stirrig när man ska lägga på spöt på Ettan. Gick faktiskt lite bättre med dem på. Annars gillar jag inte skygglappsträns, då jag tycker de blir så "blinda". De måste vrida hela huvudet för att se vad som händer runt omkring dem. Men i vissa fall är de jättebra. Och de är ju rätt snygga ;)
(Kamé o Ettan från kuskens vy. Tokiga Alice är alltid med ;) )
(Nirvana med Sophie o Mathilda i vagnen).
(vuxengruppen gör sig iordning för lite matsäck i gräset).
Igår lyckades vi glömma alla grimmor och grimskaft. Så medans 17:30 gruppen väntade med deras föräldrar i sommarhagen, galopperade jag och Marcus, nu också med Kamé, tillbaka till stallet. Och hur jag lyckades med att köra på en stor sten, är för mig helt obegripligt! Men ur for jag som en projetil! Trodde nog att jag bröt något, då det sa högt -KNAK, från mig. Marcus blev livrädd när mamma låg orörlig ett par minuter, i gräset. Marcus och Kamé gick det bra för! Marcus satt kvar i vagnen och kunde stanna Kamé, som i och för sig inte brydde sig så särskilt av händelsen. Men det var ju bara att dra upp sin onda kropp i vagnen igen, för att ge barnen sina grimmor, och låtsas att allt var bra.
Idag blev vissa hästar vaccinerade mot hästinfluensa. Det var Alien, Amadeuz, Mixie, Kamé, Rosie, Tea, Romang och Petter.De ska ju ha sin påfyllnad en gång per år, för att få tävla, samt att de då givetvis blir lite mindre sjuk om man har otur att bli smittad. Har delat upp hästarna på tre omgångar, för att fakturan ska bli lite roligare.
Så idag får de vila, då de kan få lite feber av sprutor. Precis som vi människor när vi blir vaccinerade. Så fredagsgrupperna får klara sig utan dessa idag.
Annars kan jag lova att idag gör ont lite överallt på mig efter min lilla flygtur. Mest i mina armar. Hoppas att jag kan hålla i tömmarna imorgon, på "långritterna". Men det gör det säkert. När man jobbar, glömmer man oftast det onda, och har bara roligt! :D För imorgon blir det fika i gräset igen!!
Gissa Kaspians vikt!
När vi var på hästkliniken för att mäta Kaspians mankhöjd, så passade vi även på att gå förbi vågen.
Så nu kör vi en favorit i repris -
Vad väger Kaspian?!
Skicka ett mail till [email protected] med din gissning och ditt namn.
Vinnaren i tävlingen, meddelas på Familjedagen som äger rum den 5 juni. Samt givetvis även här på bloggen.
(om många gissar rätt vikt, lottas vinnaren bland dessa svar).
(Kaspian sommaren 2010)
Så nu kör vi en favorit i repris -
Vad väger Kaspian?!
Skicka ett mail till [email protected] med din gissning och ditt namn.
Vinnaren i tävlingen, meddelas på Familjedagen som äger rum den 5 juni. Samt givetvis även här på bloggen.
(om många gissar rätt vikt, lottas vinnaren bland dessa svar).
(Kaspian sommaren 2010)
Lördag den 21 maj
Har ju inte skrivit vad vi gjort nu de senaste veckorna på ridlektionerna. Har haft mycket annat i mitt liv, så bloggandet har kommit lite i kläm.
Men vi har i alla fall haft mycket sitsträning/voltige. Voltige är ju gymnastik på hästen. Ska väl ärlig erkänna att jag inte kan så värst mycket om voltige. Men det får ju inte hindra att barnen/ungdomarna ska få testa på :D
Kan ju vara någon i gänget som verkligen vill köra vidare på detta tema!
Kan väl tillägga att vissa barn har varit som virvelvindar på hästryggarna och testat både det som man visste var möjligt, och det som man inte hade en tanke på var möjligt ;)
Vissa barn var lite rädda och fick då mera "sitsträning". Minst lika viktigt!! Men gemensamt för alla var att de alla tyckte det var jättekul. Och i de grupper där vi hann byta två gånger, så var ALLA mycket tuffare gång 2!
Tänkte lägga upp några bilder på NÅGRA voltigerande barn/ungdomar;
(Linn på Trixie - fredagsgrupp 15:30)
(Del av fredagsgrupp 15:30 på marken - My, Malin, Paulina och Julia).
(Grupp lör 13,15 - Kevin stående, Edit sittande, Siri hållandes i hästen Jullan).
(Grupp lör 14,15 - Stående Anna, Sittande Hanna. Hållandes i hästen Kamé - Frida).
Givetvis har vi många fler duktiga grupper och elever. Dock har jag inte plats i bloggen för alla!
Men duktiga var ni ALLIHOPA!!
Men vi har i alla fall haft mycket sitsträning/voltige. Voltige är ju gymnastik på hästen. Ska väl ärlig erkänna att jag inte kan så värst mycket om voltige. Men det får ju inte hindra att barnen/ungdomarna ska få testa på :D
Kan ju vara någon i gänget som verkligen vill köra vidare på detta tema!
Kan väl tillägga att vissa barn har varit som virvelvindar på hästryggarna och testat både det som man visste var möjligt, och det som man inte hade en tanke på var möjligt ;)
Vissa barn var lite rädda och fick då mera "sitsträning". Minst lika viktigt!! Men gemensamt för alla var att de alla tyckte det var jättekul. Och i de grupper där vi hann byta två gånger, så var ALLA mycket tuffare gång 2!
Tänkte lägga upp några bilder på NÅGRA voltigerande barn/ungdomar;
(Linn på Trixie - fredagsgrupp 15:30)
(Del av fredagsgrupp 15:30 på marken - My, Malin, Paulina och Julia).
(Grupp lör 13,15 - Kevin stående, Edit sittande, Siri hållandes i hästen Jullan).
(Grupp lör 14,15 - Stående Anna, Sittande Hanna. Hållandes i hästen Kamé - Frida).
Givetvis har vi många fler duktiga grupper och elever. Dock har jag inte plats i bloggen för alla!
Men duktiga var ni ALLIHOPA!!
Tisdagen den 17 maj
Årets första långritt! Eller ja, det blev körning, då jag fortfarande inte vill rida, då ryggen håller sig i schack, OM jag inte kommer snett. Och körning är minst lika kul som ridning! Tycker jag i alla fall. och eleverna såg inte heller ledsna ut!
Det kunde dock ha varit lite bättre väder. Men varför har man uppfunnit regnkläder om man inte ska använda dem?! ;)
Så de flesta av oss var iklädda regnkläder när vi då drog iväg. Jag körde par tillsammans med Nea. Didrik och Mork hade vi för dagen. Superkul! Fast Didrik var lite väl "på", och ville springa snabbare än Mork näst intill hela tiden. Och det väl inte säga lite. För Mork är en riktig arbetsmaskin när det gäller körning! Ungefär efter en timme, hade väl Didrik förstått att de skulle vara två om jobbet. Så på slutet drog de ungefär lika mycket. Men skam den som ger sig! Vi ska nog få Didrik till en "teamspelare" också! ;)
De andra eleverna körde enbet (en häst framför vagnen). De var också två på vagnen. Så efter ca 1 timme, bytte vi kusk, så bägge fick köra lika mycket. Det är superkul att åka brevid också. Lite, lite läskigare kanske. Man har ju inte hela kontrollen själv..
Väl hemma igen, togs alla hästar omhand, och några av oss gick upp till klubbstugan och grillade korv, i den nu mycket vackra vårkvällen! Livskvalitét!!
En bild på fredagsgruppen vid ett annat tillfälle som får representera dagen
Det kunde dock ha varit lite bättre väder. Men varför har man uppfunnit regnkläder om man inte ska använda dem?! ;)
Så de flesta av oss var iklädda regnkläder när vi då drog iväg. Jag körde par tillsammans med Nea. Didrik och Mork hade vi för dagen. Superkul! Fast Didrik var lite väl "på", och ville springa snabbare än Mork näst intill hela tiden. Och det väl inte säga lite. För Mork är en riktig arbetsmaskin när det gäller körning! Ungefär efter en timme, hade väl Didrik förstått att de skulle vara två om jobbet. Så på slutet drog de ungefär lika mycket. Men skam den som ger sig! Vi ska nog få Didrik till en "teamspelare" också! ;)
De andra eleverna körde enbet (en häst framför vagnen). De var också två på vagnen. Så efter ca 1 timme, bytte vi kusk, så bägge fick köra lika mycket. Det är superkul att åka brevid också. Lite, lite läskigare kanske. Man har ju inte hela kontrollen själv..
Väl hemma igen, togs alla hästar omhand, och några av oss gick upp till klubbstugan och grillade korv, i den nu mycket vackra vårkvällen! Livskvalitét!!
En bild på fredagsgruppen vid ett annat tillfälle som får representera dagen
Måndag 16 maj
Vårens första tävling lockade till hela 48 starter! Att jag valde att lägga hopptävlingen på en måndag, är för då jag ofta jobbar på lördagarna och ibland söndagarna, känner min familj, att OM jag kan vara ledig, vill de ha mig hemma (snällt att de vill ha mig hemma). Så därför gick första start kl.17:00 på en helt vanlig vardag.
SMHI varnade lite för regn under denna dag. Och det kom lite skurar då och då under förmiddagen. Så lite orolig var jag nog, att jag skulle få stå där i 3-4 timmar blöt och eländig. MEN solen kom och det blev en underbar eftermiddag/kväll!
Det var rätt många "nya" ryttare som ville vara med i vår näst lättaste klass. Den allra lättaste klassen, där man kan vara med och leda sitt bar, lockade konstigt nog bara till en start. Men klassen efter, där man får om man behöver, hjälpa sitt barn med ridvägen (komma ihåg banan) lockade desto fler.
Allra bäst i denna klass, klass LF kategori A-ponny blev Leo Aaltonen på Triss. Andra platsen togs av Maja Rekola på Didrik. 3:a kom Sophia Eriksson på Ettan.
I klass LF kategori B-ponny vanns av Tilda Rekola med Monessa. 2:a platsen intogs av Emmy Eckemark också ridandes på Monessa.
I den något högre klassen, klass LE-A-ponny, vann Catrin Sellerman på Kamé strax före Therese Breitholtz på Triss.
Kategori B i samma klass, vanns av Nelly Forslund på Monessa.
Kategori C-Häst, vanns av Rebecka Widmark på Mixie. Andra platsen togs av Sophie Hylén på Maia.
Dagen till ära, hade vi också en vuxenklass. Lite lägre hinder, med högre medelålder ;)
Denna klass vanns denna gång av Ulrika Aaltonen på Kaspian.
I dagens högsta klass, Klass LD, vann bland A-ponnyerna Therese Breitholtz på Triss.
Kategori B, vanns återigen av Nelly Forslund på Monessa.
Kategori C-Häst vanns denna gång av Mathilda Hauptmann på Kapsian, före Sarah Hylén på Maia.
Grattis till ER alla!!
Jag vill också särskilt tacka Alva Rampe, som stod som starter under HELA tävlingen! Tack så mycket!!
(från vänster - Leo, Emelie, Andrea, Matilda, Kajsa, Sophia, Maja, Sandra och Linn. Alla ridande i kategori A, LF).
(Kategori B-ponny LF; Från vä - Elsa L, Elsa N, Tilda, Emmy och Amanda).
(Klass LE (A-ponny), från vä - Sandra, Caroline, Ida, Sandra, Melinda, Caroline, Therese och Catrin).
(Klass LE, från Vä - sarah, Ella, Rebecka, Sophie och Mathilda).
(Tyvärr har jag inga resultat bilder från klass LE o LD B-ponny, LD A-ponny, LD C-häst. Dock är det ungefär samma sammanställning av ryttare).
Bilderna som får representera dagen blir dessa;
(Kajsa o Ettan i klass LF)
(Ella och Alien i ngn av dagens klasser).
Fredag 13 maj
En dag i full rulle. Morgonen hade som tur var Ulrika och Hanna hand om. Själv dök jag upp i stallet vid 10:00 tiden för att göra iordning Kaspian inför dagens mätning. Kaspian är nu 8 år, och ska enligt tävlingsreglemäntet slutmätas. Alla ponnyer måste ha ett giltigt mätintyg för att få tävlas. Kaspian köptes som 4-åring som "stor häst". Dock testade vi att mäta honom som 6-åring för att se om det var möjligt att få honom som D-ponny. D-ponnyer får max vara 148 cm i mankhöjd. Därefter räknas de som häst. Och visst gick det. Det tog ett tag, men han mättes in som dryga 147.5 cm. Men idag var det då dags igen - sista inmätningen. Skulle det gå??
Vi har mätt honom ett par gånger hemma. Och är han helt lugn, fick jag honom till 148 cm. Men å andra sidan är ju inte jag en "mätman". Jag kan ju ha fel..
Vi tänkte i alla fall att om vi är på ATG Täby (djurkliniken) i god tid, så finns det större chans att han hinner lugna ner sig. Vi fick nr 3 i turordning. Kan tillägga att JAG också var nervös! OM man ngn gång skulle bli tvungen att sälja sina hästar pga för få ridelever, så skiljer det en bra bunt tusenlappar om man får en maxad D-ponny, mot en "liten" stor häst.
När det väl var vår tur (pappa och Ulrika A, följde med in i mätrummet), var Kaspian rätt spänd. Och som spänd häst, är han uppe i hela 150 cm. Utanför rummet, gick en nervös ponny runt med sina järnskor på betonggolvet. Det gjorde inte saken bättre. Kändes hopplöst. Mätkvinnorna var dock supersnälla och gick ut och sa till ägaren till den nervösa ponnyn, att ta ut honom ur kliniken. Därefter coolade Kaspian ner sig, och kom ner till 148.1 cm i mankhöjd. Mätkvinna 2, kom då ut ur ett angränsande rum för att dubbelkolla, (görs vid slutmätningar och gränsfall), och vips så åkte manken upp till 150 cm igen. Suck!! Vi fick då förslaget att gå ut ett tag, och komma tillbaka när han lugnat sig något.
Då pappa var med, kunde han dra ngr drag med raspen under Kaspians hovar. 1 mm är ju bara några få drag med raspen. Så när vi kom in igen efter ett tag, så fick vi faktiskt Kaspian slutmätt till 148.0 cm!!
åhh vilken lycka!! Mathilda H, är nog också glad, som funderar på att åka iväg och hopptävla lite på tävlingar runt om stockholmstrakten. Lättare att tävla i D-ponny klassen, än i storhäst klassen med 10 cm högre hinder samt längre avstånd i kombinationerna.
(Mathilda på "hopptävlingen/träningen i april).
Eftermiddagen lades på att åka iväg för att titta på ny hund till mamma. Min mamma har länge längtat efter att köpa en "ny" liten westie. Vi hade två westiesar när jag var 12 år och uppåt. Nu när mamma chockartat förlorat sin Liza, hittade jag en uppfödare som just nu hade en liten tik till salu. Samma uppfödare som födde upp "min" lilla Meggie. Dock 27 år senare än förra gången vi åkte och hämtade en vit liten ulltuss ;)
Så nu springer det runt en liten vit sötnos vid namn Bizzi på Hjälmsättra igen!
En härlig men fullspäckad fredag med andra ord!
Vi har mätt honom ett par gånger hemma. Och är han helt lugn, fick jag honom till 148 cm. Men å andra sidan är ju inte jag en "mätman". Jag kan ju ha fel..
Vi tänkte i alla fall att om vi är på ATG Täby (djurkliniken) i god tid, så finns det större chans att han hinner lugna ner sig. Vi fick nr 3 i turordning. Kan tillägga att JAG också var nervös! OM man ngn gång skulle bli tvungen att sälja sina hästar pga för få ridelever, så skiljer det en bra bunt tusenlappar om man får en maxad D-ponny, mot en "liten" stor häst.
När det väl var vår tur (pappa och Ulrika A, följde med in i mätrummet), var Kaspian rätt spänd. Och som spänd häst, är han uppe i hela 150 cm. Utanför rummet, gick en nervös ponny runt med sina järnskor på betonggolvet. Det gjorde inte saken bättre. Kändes hopplöst. Mätkvinnorna var dock supersnälla och gick ut och sa till ägaren till den nervösa ponnyn, att ta ut honom ur kliniken. Därefter coolade Kaspian ner sig, och kom ner till 148.1 cm i mankhöjd. Mätkvinna 2, kom då ut ur ett angränsande rum för att dubbelkolla, (görs vid slutmätningar och gränsfall), och vips så åkte manken upp till 150 cm igen. Suck!! Vi fick då förslaget att gå ut ett tag, och komma tillbaka när han lugnat sig något.
Då pappa var med, kunde han dra ngr drag med raspen under Kaspians hovar. 1 mm är ju bara några få drag med raspen. Så när vi kom in igen efter ett tag, så fick vi faktiskt Kaspian slutmätt till 148.0 cm!!
åhh vilken lycka!! Mathilda H, är nog också glad, som funderar på att åka iväg och hopptävla lite på tävlingar runt om stockholmstrakten. Lättare att tävla i D-ponny klassen, än i storhäst klassen med 10 cm högre hinder samt längre avstånd i kombinationerna.
(Mathilda på "hopptävlingen/träningen i april).
Eftermiddagen lades på att åka iväg för att titta på ny hund till mamma. Min mamma har länge längtat efter att köpa en "ny" liten westie. Vi hade två westiesar när jag var 12 år och uppåt. Nu när mamma chockartat förlorat sin Liza, hittade jag en uppfödare som just nu hade en liten tik till salu. Samma uppfödare som födde upp "min" lilla Meggie. Dock 27 år senare än förra gången vi åkte och hämtade en vit liten ulltuss ;)
Så nu springer det runt en liten vit sötnos vid namn Bizzi på Hjälmsättra igen!
En härlig men fullspäckad fredag med andra ord!
Torsdagen den 12 maj
Igår när jag skulle gå den sista kvällsturen med Jaska, så stannade hon ca 20 meter från vårt hus, för att försöka kräkas. Det kan tilläggas att vår hund Jaska, har levt minst 4 år med cancer. Vi har vetat att så småningom kommer det inte längre fungera. Men hoppet är ju det sista som överger oss. Vi har opererat Jaska tre gånger under dessa år. Och hon har överlevt 3,5 år längre än vad veterinärerna trodde från början. Mycket tror jag, för att hon var en hund med otrolig kondition, och en mycket lycklig hund som aldrig behövde vara själv, då hon varit med mig på jobbet, sedan vi hämtade henne 11 veckor gammal.
Men igår gick det inte längre. Hon satte sig ner och ville inte gå längre.
Vi tog då det beslut som vi ändå gått och tänkt på de senaste 6 månaderna, när vi sett att en del tumörer växt till sig. Men det var nog inte de som var de värsta. Det var Jaskas bakdel som inte längre ville var med.
För så länge hon åt, var glad och ville gå ut och gå, sa veterinärerna att hon kunde "hänga med". Men nu gick det då inte längre. Under torsdagskvällen fick hon, en vecka efter Liza, bege sig för att hålla Liza sällskap, i väntan på oss andra..
Min allra älskade Jaska..
Jag sitter nu och tänker på alla lyckliga stunder vi fått ihop. Alla minnen man får efter 12 år tillsammans.
När Jaska som liten unghund, sprang med ut i skogen vid Hjälmsättra, och ramlade ner i en liten "ravinspricka". Då jag redan där trodde att hon skulle bryta ryggen. Men hon dunsade ner i marken, och sprang glatt vidare. Eller när jag skulle köra fyrhjulingen ner till hagen - Jaska tyckte det var superkul att "tävla" emot fyrhjulingen.
Ja, jag har massor av minnen. Och det är med dem, jag nu försöker trösta mig själv.
Ni som varit länge på Hjälmsättra, har säkert också en massa minnen, av denna otroliga hund!!
(Jaska, hösten 2010).
Men igår gick det inte längre. Hon satte sig ner och ville inte gå längre.
Vi tog då det beslut som vi ändå gått och tänkt på de senaste 6 månaderna, när vi sett att en del tumörer växt till sig. Men det var nog inte de som var de värsta. Det var Jaskas bakdel som inte längre ville var med.
För så länge hon åt, var glad och ville gå ut och gå, sa veterinärerna att hon kunde "hänga med". Men nu gick det då inte längre. Under torsdagskvällen fick hon, en vecka efter Liza, bege sig för att hålla Liza sällskap, i väntan på oss andra..
Min allra älskade Jaska..
Jag sitter nu och tänker på alla lyckliga stunder vi fått ihop. Alla minnen man får efter 12 år tillsammans.
När Jaska som liten unghund, sprang med ut i skogen vid Hjälmsättra, och ramlade ner i en liten "ravinspricka". Då jag redan där trodde att hon skulle bryta ryggen. Men hon dunsade ner i marken, och sprang glatt vidare. Eller när jag skulle köra fyrhjulingen ner till hagen - Jaska tyckte det var superkul att "tävla" emot fyrhjulingen.
Ja, jag har massor av minnen. Och det är med dem, jag nu försöker trösta mig själv.
Ni som varit länge på Hjälmsättra, har säkert också en massa minnen, av denna otroliga hund!!
(Jaska, hösten 2010).
Onsdagen den 11 maj
Idag var det del 2 i kursen som jag och min mor har gått på, två verkor i rad (onsdagar). Som tur är för min del, är att Mari har kunnat hoppa in och jobba. På så sätt har jag sluppit flytta några ridlektioner. Det blev uteritter och dressyr för grupperna i dag.
Jag och min mor, åkte till Ågesta, söder om stan, för att denna gång, lära oss om gödsel. Hur man ev. kan använda denna gödsel till något bra, återvinning. Samt vad som är bra för gödseln-kretsloppet, samt vad som inte är tillåtet längre. Regler och lagar. Det är alltid lärorikt att lära sig mera. Och så länge det handlar om hästar, så känner jag att man får djupare och bredare kunskaper om våra vänner. Även en sådan "skitsak" som gödsel, ger ett bra underlag om hur "allt" hänger ihop. Låter lite larvigt kanske. Men så känner jag. Och jag tror, att så länge jag känner att jag vill lära mig om "allt om hästar", så kommer jag fortsätta utvecklas, i min yrkesroll.
Jag och min mor, åkte till Ågesta, söder om stan, för att denna gång, lära oss om gödsel. Hur man ev. kan använda denna gödsel till något bra, återvinning. Samt vad som är bra för gödseln-kretsloppet, samt vad som inte är tillåtet längre. Regler och lagar. Det är alltid lärorikt att lära sig mera. Och så länge det handlar om hästar, så känner jag att man får djupare och bredare kunskaper om våra vänner. Även en sådan "skitsak" som gödsel, ger ett bra underlag om hur "allt" hänger ihop. Låter lite larvigt kanske. Men så känner jag. Och jag tror, att så länge jag känner att jag vill lära mig om "allt om hästar", så kommer jag fortsätta utvecklas, i min yrkesroll.
Söndagen den 8 maj
Oj vad kul att det kom så mycket folk och hjälpte till med en massa saker på städdagen!! Tack alla!!
Vi fick bla ett nytt kök i klubbstugan. Det var Nea o Nellys familj som sponsrade med ett kök som de hade stående i förrådet, i väntan på renovering i sitt eget gästhus. Blir nog super, när allt kommit på plats!
Några gick och plockade glasbitar i hagarna. Tänk så mycket "skit" det kommer upp hela tiden. Kan nämna att de första åren på Hjälmsättra, plockade vi taggtråd och skrot i princip varje helg. Fick elda gammalt gräs för att hitta allt. Vi har tom hittat kylskåp!
Ett par andra gick och fixade en bit av hagen som hade rasat. Skönt! Nästa år kan vi stänga av en bit av hagen, så det växer mera gräs tills det är dags att vänja sig inför sommarbetet. I år har de gått och betat av de små gröna, spröda stråna som kommit fram, eftersom.
Några andra gick och målade utedasset. Ser jättesött ut med ett hjärta på dörren! Kanske fler vågar sig in i dasset nu ;)
Jag och Mathilda o hennes mamma Sara, gick och satte upp dressyrstaket i gräshagen. Är lite less på att det dammar så väldans på volten i mellan varven. Såg jättefint ut när det blev klart!
Dressyrstaketet runt volten blev också återuppsatt. Har ju varit på utflykt till Johannesberg, Gottröra, ett par dagar, innan det nu återigen håller bort några av småhästarna från gräset.
Det blev också planerat lite söta vårblommor utanför klubbstugan. Sött!
Så utan att jag nämner någon, så tackar JAG så hjärtligt för hjälpen!!
Vi fick bla ett nytt kök i klubbstugan. Det var Nea o Nellys familj som sponsrade med ett kök som de hade stående i förrådet, i väntan på renovering i sitt eget gästhus. Blir nog super, när allt kommit på plats!
Några gick och plockade glasbitar i hagarna. Tänk så mycket "skit" det kommer upp hela tiden. Kan nämna att de första åren på Hjälmsättra, plockade vi taggtråd och skrot i princip varje helg. Fick elda gammalt gräs för att hitta allt. Vi har tom hittat kylskåp!
Ett par andra gick och fixade en bit av hagen som hade rasat. Skönt! Nästa år kan vi stänga av en bit av hagen, så det växer mera gräs tills det är dags att vänja sig inför sommarbetet. I år har de gått och betat av de små gröna, spröda stråna som kommit fram, eftersom.
Några andra gick och målade utedasset. Ser jättesött ut med ett hjärta på dörren! Kanske fler vågar sig in i dasset nu ;)
Jag och Mathilda o hennes mamma Sara, gick och satte upp dressyrstaket i gräshagen. Är lite less på att det dammar så väldans på volten i mellan varven. Såg jättefint ut när det blev klart!
Dressyrstaketet runt volten blev också återuppsatt. Har ju varit på utflykt till Johannesberg, Gottröra, ett par dagar, innan det nu återigen håller bort några av småhästarna från gräset.
Det blev också planerat lite söta vårblommor utanför klubbstugan. Sött!
Så utan att jag nämner någon, så tackar JAG så hjärtligt för hjälpen!!
Torsdagen den 5 maj
Idag blev verkligen en urdålig dag.. Vi hade inte den minsta föraning om att idag, skulle bli Liza (mamma Irénes goldenretriver hund) sista dag i livet..
Jag skriver om detta, då jag vill att Ni ska veta var lilla Liza har tagit vägen, och för att Vi, framförallt min mamma, ska slippa svara på några frågor om Liza. Just nu är vi ju självklart förkrossade och chockade över vad som hänt.
Lizas dag började som vanligt med att pappa Einar, släppte ut Liza innan han åkte till jobbet vid 5-tiden. Liza gick som vanligt ut och kissade, för att sedan skynda sig in för att få en morgonmacka av husse.
När mamma sedan vaknade och gick ner för att ge Liza sin morgonmat, så kunde inte Liza resa sig upp. Med lite hjälp kom hon upp på benen och åt sin mat. Men när hon sedan skulle gå ut på vinglande ben, så ville hon bara sätta sig utanför dörren och kunde inte gå.
Det blev en akut färd till Albano Djursjukhus i Danderyd. De kunde inte riktigt se varför hon inte kunde gå, men kände att buken var ovanligt hård. Så det blev ultraljud. På ultraljudet så man att hennes livmoder inte var okej, men att hon även hade en systa på levern. Efter lite information och funderingar, valde vi därefter att Liza skulle få somna in, då hon ändå var 9 år, och inte hade så goda förutsättningar för en sådan stor operation.
(Liza som hon gillade mest att se ut - lerig. 2011-04-23)
Liza har varit min son Marcus bästa kompis, när de var små. Marcus var 2 år när den ulliga "sälungen" kom in i våra liv. Hon var jättebusig som valpar ska vara. Sprang och jagade Marcus, som var lite tvedelad till jakterna. Men när Marcus växte och även Liza, har de brottats, knuffats och lekt som två små syskon.
Liza gillade också att sitta i vägen vid mockningen och "fånga bollarna" i luften. Liza har haft ett väldigt bra liv, då hon aldrig varit ensam på dagarna, fått välja hur mycket hon vill vara ute, har haft en bra kompis i min hund Jaska. Men framför allt mycket älskad!
Liza vi kommer sakna dig!!
Jag skriver om detta, då jag vill att Ni ska veta var lilla Liza har tagit vägen, och för att Vi, framförallt min mamma, ska slippa svara på några frågor om Liza. Just nu är vi ju självklart förkrossade och chockade över vad som hänt.
Lizas dag började som vanligt med att pappa Einar, släppte ut Liza innan han åkte till jobbet vid 5-tiden. Liza gick som vanligt ut och kissade, för att sedan skynda sig in för att få en morgonmacka av husse.
När mamma sedan vaknade och gick ner för att ge Liza sin morgonmat, så kunde inte Liza resa sig upp. Med lite hjälp kom hon upp på benen och åt sin mat. Men när hon sedan skulle gå ut på vinglande ben, så ville hon bara sätta sig utanför dörren och kunde inte gå.
Det blev en akut färd till Albano Djursjukhus i Danderyd. De kunde inte riktigt se varför hon inte kunde gå, men kände att buken var ovanligt hård. Så det blev ultraljud. På ultraljudet så man att hennes livmoder inte var okej, men att hon även hade en systa på levern. Efter lite information och funderingar, valde vi därefter att Liza skulle få somna in, då hon ändå var 9 år, och inte hade så goda förutsättningar för en sådan stor operation.
(Liza som hon gillade mest att se ut - lerig. 2011-04-23)
Liza har varit min son Marcus bästa kompis, när de var små. Marcus var 2 år när den ulliga "sälungen" kom in i våra liv. Hon var jättebusig som valpar ska vara. Sprang och jagade Marcus, som var lite tvedelad till jakterna. Men när Marcus växte och även Liza, har de brottats, knuffats och lekt som två små syskon.
Liza gillade också att sitta i vägen vid mockningen och "fånga bollarna" i luften. Liza har haft ett väldigt bra liv, då hon aldrig varit ensam på dagarna, fått välja hur mycket hon vill vara ute, har haft en bra kompis i min hund Jaska. Men framför allt mycket älskad!
Liza vi kommer sakna dig!!
Onsdagen den 4 maj
Igår skulle Kaspian skos. Han har lite dåliga hovar ibland, varav de spricker i sömmarna långt innan det gått 8 veckor. Då är det bara att gilla läget, och sko lite oftare. Igår ville han inte komma in, efter att han fått mat i hagen på morgonen. Denna dag var det rätt risigt väder, så hästarna fick sitt morgonhö inne, varvid Kaspian inte kunde välja om han skulle skos eller inte.
I samband med skoningen, passade vi på att mäta hans mankhöjd. Kaspian är en rätt stor D-ponny. Han ligger tom på gränsen för att räknas som stor häst. Vi vill gärna att han ska bli D-ponny, varav vi ville testa om det går att slutmäta honom som D-ponny nu när han är 8 år. Förra gången vi mätte honom, vid 6 år, klarade han sig med ca 5 mm efter en rätt lång avslappning. Och idag, så fick jag honom till precis 148 cm OM han är helt avslappnad. Så nu ska vi beställa mätning på ATG i Täby för att se om de också får honom till ponny.
(Pappa i mätartagen).
När skoning och mätning var klart med Kaspian, var det dags att ta ut Trixie på dagens körtur. Kände redan när jag spännde för henne framför vagnen, att hon var rätt så spänd. Vädret var ju som jag skrev tidigare, inte det bästa, utan det växlade mellan regn o lite hagel. Direkt när hon drog igång vagnen tyckte jag att hon dock kändes bättre än dagen före, hon gick snabbare ner på tygeln och kastade inte igång vagnen. Men sedan var hon hoppig och larvig. Så fort vagnen guppade till lite, så var hon hög i huvudet och spänd i kroppen. Spänningarna gick dock över lika fort som de kom. Men de kom ju lite då och då. Därför blev det bara en liten kortis ner till scoutstugan fram o tillbaka. Sedan spände vi ifrån och gick in. Får bli mera nästa gång istället. Dumt att utmana ödet.
Onsdagens lektioner hade Mari hand om, då jag och min mor åkte till södra sidan - Ågesta Ridskola, för att lära oss mer om hästarnas matsmältning, ekologisk och klimatsmart utfodring osv. Jättelärorikt.
Ågesta har gjort en sagolik förbättring av deras anläggning. De har byggt nya stall och ridhus och andra utrymmen. En helt nybyggd ridskola. Förra gången jag var där, var jag inte ett dugg imponerad. Men nu har de byggt upp en jättefin anläggning. Inte lika industrilik som jag kände att de gjort nya Täby Ryttarcenter. Utan hemtrevlig och bra för sin verksamhet. Åk dit och titta om ni har möjlighet! Har jag också 42 miljoner, så bygger jag om direkt. Säkert med lite ändringar så det passar just oss, men ändå!
I samband med skoningen, passade vi på att mäta hans mankhöjd. Kaspian är en rätt stor D-ponny. Han ligger tom på gränsen för att räknas som stor häst. Vi vill gärna att han ska bli D-ponny, varav vi ville testa om det går att slutmäta honom som D-ponny nu när han är 8 år. Förra gången vi mätte honom, vid 6 år, klarade han sig med ca 5 mm efter en rätt lång avslappning. Och idag, så fick jag honom till precis 148 cm OM han är helt avslappnad. Så nu ska vi beställa mätning på ATG i Täby för att se om de också får honom till ponny.
(Pappa i mätartagen).
När skoning och mätning var klart med Kaspian, var det dags att ta ut Trixie på dagens körtur. Kände redan när jag spännde för henne framför vagnen, att hon var rätt så spänd. Vädret var ju som jag skrev tidigare, inte det bästa, utan det växlade mellan regn o lite hagel. Direkt när hon drog igång vagnen tyckte jag att hon dock kändes bättre än dagen före, hon gick snabbare ner på tygeln och kastade inte igång vagnen. Men sedan var hon hoppig och larvig. Så fort vagnen guppade till lite, så var hon hög i huvudet och spänd i kroppen. Spänningarna gick dock över lika fort som de kom. Men de kom ju lite då och då. Därför blev det bara en liten kortis ner till scoutstugan fram o tillbaka. Sedan spände vi ifrån och gick in. Får bli mera nästa gång istället. Dumt att utmana ödet.
Onsdagens lektioner hade Mari hand om, då jag och min mor åkte till södra sidan - Ågesta Ridskola, för att lära oss mer om hästarnas matsmältning, ekologisk och klimatsmart utfodring osv. Jättelärorikt.
Ågesta har gjort en sagolik förbättring av deras anläggning. De har byggt nya stall och ridhus och andra utrymmen. En helt nybyggd ridskola. Förra gången jag var där, var jag inte ett dugg imponerad. Men nu har de byggt upp en jättefin anläggning. Inte lika industrilik som jag kände att de gjort nya Täby Ryttarcenter. Utan hemtrevlig och bra för sin verksamhet. Åk dit och titta om ni har möjlighet! Har jag också 42 miljoner, så bygger jag om direkt. Säkert med lite ändringar så det passar just oss, men ändå!
Måndagen den 2 maj
Dagen efter en sådan här tävling, brukar vara lite seg. Som tur för mig, så tog Hanna på sig att släppa ut hästar och fixa åt de tjejer som inte kommer upp i dag till stallet av olika anledningar.
Dock så bokade jag in med pappa att jag skulle komma upp till kl.10:00. Jag skulle ta in en häst till han, att sko, samt att jag själv tänkte köra lite hästar tillsammans med honom och min mamma.
Tänkte först ta in trixie för att köra, och Kaspian att sko. Men Kaspian ville inte gå in, så det fick bli Mixie istället.
Jag spännde för Trixie, och körde den nya stora fyrhjulsvagnen ett tag. Trixie var väl lite klurig att få in i skaklarna. Men till slut gick det. Och jag gjorde det utan hjälp! Väl i vagnen lufstade vi mest runt i skritt, både runt volten och ner till scoutstugan. Travade lite lätt när jag kom tillbaka till volten igen. För att sedan spänna ifrån. Då kom min bror och Mila och ville ut på en liten tur. Så upp till volten igen, och spänna för. Och det var väl i och för sig bra. Då fick jag ju träna förspänning två gånger på samma dag!
När Trixie var ute i hagen igen, hämtade jag in Finesse och Zister. Tänkte att Nu måste jag bara köra in dem klart. Mamma har lovat att hon ska hjälpa till med den ena, så det inte tar så lång tid på dagarna. Jag borstade och fixade med hästarna, innan mamma kom ner för att tömköra Finesse. Måste säga att hon var inte lätt att borsta och tränsa inne i spiltan. Blev inknuffad ett par gånger rätt ordentligt i väggen. Inte för att hon är elak, mera att hon behöver träning på vad som menas med att man lägger en hand på henne och smackar. Tömkörningen för mamma gick i alla fall bra. Finesse var väl lite fundersam i början, men sedan gick hon fint på.
(en arbetande Finesse och mamma).
Jag och pappa jobbade på med Zister. Är rätt svårt att hitta passande selar till dessa ston. Har ju många, många selar, men antingen för små eller för stora. Tillslut fick jag göra en kompremiss och knöt upp däckelgjorden på min tärnsjösele.
Här ser vi när Zister harvar ridbanan
Här är en bild på mina blivande parhästar ;)
Medans pappa fixade med ett hjul till en av flakvagnarna som passar i Zisters storlek, så tömkörde jag Zister på volt. Och jag blev rätt glad när jag såg att hon visst inte var så svår att få ner på tygeln. Brukar vara rätt lång i formen på lektionerna. Men med mera stöd och drivning, så gick hon stadigt ner. Givetvis inte lika lätt som Finesse. Men det blir bra när hon blir klar!
Vi avslutade i alla fall träningen med Zister, med att spänna för henne för en vagn. Gick jättebra! Hade väl lite svårt med styrningen ibland. Ville inte riktigt böja sig så fint som hon gör när hon har bara linor. Men helt trygg oavsett vad vi hittar på. Och på bilden där Finesse går brevid Zister, ser man att det finns stora förhoppningar på att även hon ska bli bra. Är man rädd för släpande ljud och saker, går man inte så nära som hon gör här.
kul!!
Dock så bokade jag in med pappa att jag skulle komma upp till kl.10:00. Jag skulle ta in en häst till han, att sko, samt att jag själv tänkte köra lite hästar tillsammans med honom och min mamma.
Tänkte först ta in trixie för att köra, och Kaspian att sko. Men Kaspian ville inte gå in, så det fick bli Mixie istället.
Jag spännde för Trixie, och körde den nya stora fyrhjulsvagnen ett tag. Trixie var väl lite klurig att få in i skaklarna. Men till slut gick det. Och jag gjorde det utan hjälp! Väl i vagnen lufstade vi mest runt i skritt, både runt volten och ner till scoutstugan. Travade lite lätt när jag kom tillbaka till volten igen. För att sedan spänna ifrån. Då kom min bror och Mila och ville ut på en liten tur. Så upp till volten igen, och spänna för. Och det var väl i och för sig bra. Då fick jag ju träna förspänning två gånger på samma dag!
När Trixie var ute i hagen igen, hämtade jag in Finesse och Zister. Tänkte att Nu måste jag bara köra in dem klart. Mamma har lovat att hon ska hjälpa till med den ena, så det inte tar så lång tid på dagarna. Jag borstade och fixade med hästarna, innan mamma kom ner för att tömköra Finesse. Måste säga att hon var inte lätt att borsta och tränsa inne i spiltan. Blev inknuffad ett par gånger rätt ordentligt i väggen. Inte för att hon är elak, mera att hon behöver träning på vad som menas med att man lägger en hand på henne och smackar. Tömkörningen för mamma gick i alla fall bra. Finesse var väl lite fundersam i början, men sedan gick hon fint på.
(en arbetande Finesse och mamma).
Jag och pappa jobbade på med Zister. Är rätt svårt att hitta passande selar till dessa ston. Har ju många, många selar, men antingen för små eller för stora. Tillslut fick jag göra en kompremiss och knöt upp däckelgjorden på min tärnsjösele.
Här ser vi när Zister harvar ridbanan
Här är en bild på mina blivande parhästar ;)
Medans pappa fixade med ett hjul till en av flakvagnarna som passar i Zisters storlek, så tömkörde jag Zister på volt. Och jag blev rätt glad när jag såg att hon visst inte var så svår att få ner på tygeln. Brukar vara rätt lång i formen på lektionerna. Men med mera stöd och drivning, så gick hon stadigt ner. Givetvis inte lika lätt som Finesse. Men det blir bra när hon blir klar!
Vi avslutade i alla fall träningen med Zister, med att spänna för henne för en vagn. Gick jättebra! Hade väl lite svårt med styrningen ibland. Ville inte riktigt böja sig så fint som hon gör när hon har bara linor. Men helt trygg oavsett vad vi hittar på. Och på bilden där Finesse går brevid Zister, ser man att det finns stora förhoppningar på att även hon ska bli bra. Är man rädd för släpande ljud och saker, går man inte så nära som hon gör här.
kul!!
Söndagen den 1 maj
Så var det då den dagen som vi har planerat för ett bra tag - Vår klubb ansvarade för körtävlingen i Johannesberg, Gottröra. Det är en hel del jobb, för att allt ska fungera på en tävling. Det ska fixas funktionärer, protokoll och listor ska göras. Det är Dan, Pernilla o Nathalies pappa, som har tagit den största biten, vad gäller alla protokoll och startlistor med mera. Jag har väl haft det största ansvaret för att vi ska personer på alla platser på sjävaste tävlingsdagen. Jag känner att utan Dan, så har jag nog inte orkat ta hela den biten, vad gäller arrangera tävlingar på annan plats än Hjälmsättra.
Jenny, Ida Ö mamma, tog hela planeringen av caféet. Jätteskönt att slå det helt ur min planering. I caféet hjälpte även Yvonne, Linn o Sandras mamma till. Hon tog också hand om biten "sjukvårdspersonal på plats".
I sekreteriatet, där man anmäler sig när man kommer till tävlingen, att man är "här", tog Maria, Tilda o Majas mamma hand om. Även deras mormor Margareta hjälpte till. Ni gjorde ett strålande jobb!
Som dressyrsekreterare, hade vi både Ulrika, Leos mamma, samt Nicole, som tävlat Romang för en massa år sedan. I Precisionen ansvarade Camilla, Jullans "gamla" skötare och kusk. Där uppe på precisionsbanan stod även Therese pappa Leif, Catrins pappa Patrik, Hillevis mamma Anna, Hanna som jobbar i stallet vissa förmiddagar, samt Ulrika som hade blivit klar med sin uppgift som dressyrsekreterare.
Min mamma Iréne, jobbade i räknesekreteriatet, med att räkna ihop resultaten så fort som möjligt. Här var även Jag och Dan och hjälpte till stundtals. Annars var jag själv en så kallad "allt i allo"=tävlingsledare. Såg till att det fungerade på alla stationer. Min pappa Einar fanns som funktionskontrollant. Det innebär att han kontrollerade så alla vagnar och selar såg ut att passa hästarna, och vara säkra. Nathalies och Pernillas mamma Maud, hjälpte till lite där det behövdes. Dvs plocka protokoll och hjälpa till i caféet.
Jag vill verkligen tacka er alla så mycket som det bara är möjligt!!! Utan er hade inte Vi klarat ut detta!!
Nu undrar ni kanske hur det gick för våra hemmaekipage (Hjälmsättra kuskarna)? Jo, det gick som vanligt alldeles kanonbra i de snabba grenarna. Men även så börjar det gå bättre o bättre för tjejerna i dressyren.
Här kommer lite resultat och bilder;
(Kamé och Catrin. Groom-medhjälpare, är Catrins mamma Eva).
(Didrik och Nathalie i dressyren. Groom syster Pernilla).
(Nirvana o Sophie. Groom Ulrika F).
(Nathalie o Didrik - 2:a i precision. Klass Nationell Lätt).
(Sarah o James. Etta i precision. Klass Nationell Lätt)
(Therese o Ettan. Etta i precisionen tillsammans med Pernilla o Curry. Klass LA. Therese o Ettan vann också det totala, dvs dressyr och precision tillsammans).
(Hillevi o Candy. Groom är Caroline. De kom i 3:a i precisionen).
(Hela tävlingsgänget från Hjälmsättra. Från vänster: Catrin, Sarah, Ulrika, Mari, Therese, Sophie, Pernilla, Hillevi, Nathalie, Caroline).
Grattis till era placeringar!!!
Jenny, Ida Ö mamma, tog hela planeringen av caféet. Jätteskönt att slå det helt ur min planering. I caféet hjälpte även Yvonne, Linn o Sandras mamma till. Hon tog också hand om biten "sjukvårdspersonal på plats".
I sekreteriatet, där man anmäler sig när man kommer till tävlingen, att man är "här", tog Maria, Tilda o Majas mamma hand om. Även deras mormor Margareta hjälpte till. Ni gjorde ett strålande jobb!
Som dressyrsekreterare, hade vi både Ulrika, Leos mamma, samt Nicole, som tävlat Romang för en massa år sedan. I Precisionen ansvarade Camilla, Jullans "gamla" skötare och kusk. Där uppe på precisionsbanan stod även Therese pappa Leif, Catrins pappa Patrik, Hillevis mamma Anna, Hanna som jobbar i stallet vissa förmiddagar, samt Ulrika som hade blivit klar med sin uppgift som dressyrsekreterare.
Min mamma Iréne, jobbade i räknesekreteriatet, med att räkna ihop resultaten så fort som möjligt. Här var även Jag och Dan och hjälpte till stundtals. Annars var jag själv en så kallad "allt i allo"=tävlingsledare. Såg till att det fungerade på alla stationer. Min pappa Einar fanns som funktionskontrollant. Det innebär att han kontrollerade så alla vagnar och selar såg ut att passa hästarna, och vara säkra. Nathalies och Pernillas mamma Maud, hjälpte till lite där det behövdes. Dvs plocka protokoll och hjälpa till i caféet.
Jag vill verkligen tacka er alla så mycket som det bara är möjligt!!! Utan er hade inte Vi klarat ut detta!!
Nu undrar ni kanske hur det gick för våra hemmaekipage (Hjälmsättra kuskarna)? Jo, det gick som vanligt alldeles kanonbra i de snabba grenarna. Men även så börjar det gå bättre o bättre för tjejerna i dressyren.
Här kommer lite resultat och bilder;
(Kamé och Catrin. Groom-medhjälpare, är Catrins mamma Eva).
(Didrik och Nathalie i dressyren. Groom syster Pernilla).
(Nirvana o Sophie. Groom Ulrika F).
(Nathalie o Didrik - 2:a i precision. Klass Nationell Lätt).
(Sarah o James. Etta i precision. Klass Nationell Lätt)
(Therese o Ettan. Etta i precisionen tillsammans med Pernilla o Curry. Klass LA. Therese o Ettan vann också det totala, dvs dressyr och precision tillsammans).
(Hillevi o Candy. Groom är Caroline. De kom i 3:a i precisionen).
(Hela tävlingsgänget från Hjälmsättra. Från vänster: Catrin, Sarah, Ulrika, Mari, Therese, Sophie, Pernilla, Hillevi, Nathalie, Caroline).
Grattis till era placeringar!!!
Torsdag 28 april
Denna kväll hade flera av oss körintresserade i klubben, anmält oss till en körclinic. En "clinic" är som en slags föreläsning, oftast i ett ridhus av någon duktig hästmänniska. Och i dag var det bla Fredrik Persson som är fyrspannskusk som stod för pratet. Vad den andra duktiga kusken hette, missade jag tyvärr. Ber om ursäkt för det, om han nu skulle läsa detta någon gång.
Första delen bestod av hur man kör ett enbet. Alltså en häst framför vagnen. Just då var det nog flera av oss som kände - Oj, vad gör vi här? Kanske lite låg nivå på föreläsningen? Antar att den mest vände sig till sådana som kanske skulle vilja prova på körning, men ännu inte gjort det.
När de senare kom in på par och fyrspann, blev det mycket roligare. Man fick se två skickliga kuskar köra fina hästar.
(det gick väldigt snabbt mellan soptunnorna!)
Lite tips fick jag också till när jag ska köra mitt 4-spann.
(förvågen. Där man spänner fast de två främsta hästarna i fyrspannet).
Tyvärr fick jag inte in flera bilder. Får försöka en annan dag.
