Fredag 13 maj
En dag i full rulle. Morgonen hade som tur var Ulrika och Hanna hand om. Själv dök jag upp i stallet vid 10:00 tiden för att göra iordning Kaspian inför dagens mätning. Kaspian är nu 8 år, och ska enligt tävlingsreglemäntet slutmätas. Alla ponnyer måste ha ett giltigt mätintyg för att få tävlas. Kaspian köptes som 4-åring som "stor häst". Dock testade vi att mäta honom som 6-åring för att se om det var möjligt att få honom som D-ponny. D-ponnyer får max vara 148 cm i mankhöjd. Därefter räknas de som häst. Och visst gick det. Det tog ett tag, men han mättes in som dryga 147.5 cm. Men idag var det då dags igen - sista inmätningen. Skulle det gå??
Vi har mätt honom ett par gånger hemma. Och är han helt lugn, fick jag honom till 148 cm. Men å andra sidan är ju inte jag en "mätman". Jag kan ju ha fel..
Vi tänkte i alla fall att om vi är på ATG Täby (djurkliniken) i god tid, så finns det större chans att han hinner lugna ner sig. Vi fick nr 3 i turordning. Kan tillägga att JAG också var nervös! OM man ngn gång skulle bli tvungen att sälja sina hästar pga för få ridelever, så skiljer det en bra bunt tusenlappar om man får en maxad D-ponny, mot en "liten" stor häst.
När det väl var vår tur (pappa och Ulrika A, följde med in i mätrummet), var Kaspian rätt spänd. Och som spänd häst, är han uppe i hela 150 cm. Utanför rummet, gick en nervös ponny runt med sina järnskor på betonggolvet. Det gjorde inte saken bättre. Kändes hopplöst. Mätkvinnorna var dock supersnälla och gick ut och sa till ägaren till den nervösa ponnyn, att ta ut honom ur kliniken. Därefter coolade Kaspian ner sig, och kom ner till 148.1 cm i mankhöjd. Mätkvinna 2, kom då ut ur ett angränsande rum för att dubbelkolla, (görs vid slutmätningar och gränsfall), och vips så åkte manken upp till 150 cm igen. Suck!! Vi fick då förslaget att gå ut ett tag, och komma tillbaka när han lugnat sig något.
Då pappa var med, kunde han dra ngr drag med raspen under Kaspians hovar. 1 mm är ju bara några få drag med raspen. Så när vi kom in igen efter ett tag, så fick vi faktiskt Kaspian slutmätt till 148.0 cm!!
åhh vilken lycka!! Mathilda H, är nog också glad, som funderar på att åka iväg och hopptävla lite på tävlingar runt om stockholmstrakten. Lättare att tävla i D-ponny klassen, än i storhäst klassen med 10 cm högre hinder samt längre avstånd i kombinationerna.
(Mathilda på "hopptävlingen/träningen i april).
Eftermiddagen lades på att åka iväg för att titta på ny hund till mamma. Min mamma har länge längtat efter att köpa en "ny" liten westie. Vi hade två westiesar när jag var 12 år och uppåt. Nu när mamma chockartat förlorat sin Liza, hittade jag en uppfödare som just nu hade en liten tik till salu. Samma uppfödare som födde upp "min" lilla Meggie. Dock 27 år senare än förra gången vi åkte och hämtade en vit liten ulltuss ;)
Så nu springer det runt en liten vit sötnos vid namn Bizzi på Hjälmsättra igen!
En härlig men fullspäckad fredag med andra ord!
Vi har mätt honom ett par gånger hemma. Och är han helt lugn, fick jag honom till 148 cm. Men å andra sidan är ju inte jag en "mätman". Jag kan ju ha fel..
Vi tänkte i alla fall att om vi är på ATG Täby (djurkliniken) i god tid, så finns det större chans att han hinner lugna ner sig. Vi fick nr 3 i turordning. Kan tillägga att JAG också var nervös! OM man ngn gång skulle bli tvungen att sälja sina hästar pga för få ridelever, så skiljer det en bra bunt tusenlappar om man får en maxad D-ponny, mot en "liten" stor häst.
När det väl var vår tur (pappa och Ulrika A, följde med in i mätrummet), var Kaspian rätt spänd. Och som spänd häst, är han uppe i hela 150 cm. Utanför rummet, gick en nervös ponny runt med sina järnskor på betonggolvet. Det gjorde inte saken bättre. Kändes hopplöst. Mätkvinnorna var dock supersnälla och gick ut och sa till ägaren till den nervösa ponnyn, att ta ut honom ur kliniken. Därefter coolade Kaspian ner sig, och kom ner till 148.1 cm i mankhöjd. Mätkvinna 2, kom då ut ur ett angränsande rum för att dubbelkolla, (görs vid slutmätningar och gränsfall), och vips så åkte manken upp till 150 cm igen. Suck!! Vi fick då förslaget att gå ut ett tag, och komma tillbaka när han lugnat sig något.
Då pappa var med, kunde han dra ngr drag med raspen under Kaspians hovar. 1 mm är ju bara några få drag med raspen. Så när vi kom in igen efter ett tag, så fick vi faktiskt Kaspian slutmätt till 148.0 cm!!
åhh vilken lycka!! Mathilda H, är nog också glad, som funderar på att åka iväg och hopptävla lite på tävlingar runt om stockholmstrakten. Lättare att tävla i D-ponny klassen, än i storhäst klassen med 10 cm högre hinder samt längre avstånd i kombinationerna.
(Mathilda på "hopptävlingen/träningen i april).
Eftermiddagen lades på att åka iväg för att titta på ny hund till mamma. Min mamma har länge längtat efter att köpa en "ny" liten westie. Vi hade två westiesar när jag var 12 år och uppåt. Nu när mamma chockartat förlorat sin Liza, hittade jag en uppfödare som just nu hade en liten tik till salu. Samma uppfödare som födde upp "min" lilla Meggie. Dock 27 år senare än förra gången vi åkte och hämtade en vit liten ulltuss ;)
Så nu springer det runt en liten vit sötnos vid namn Bizzi på Hjälmsättra igen!
En härlig men fullspäckad fredag med andra ord!
Kommentarer
Trackback
