hjalmsattra

Uppdateringen här är urusel. När Mathias hade simträning, hade jag tid över för uppdateringar. sedan och nu blir det lite löjligt, fixade jag fina "fejknaglar" över jul. Då blev det helt plötsligt svårt att skriva på tangenterna :)

Skämt å sido, Allt som händer runt omkring en, blir ibland för mycket. Tiden måste prioriteras. 

 

Igår kom vår nya lilla B-ponny hem till oss. Han heter Moflos Fronda och kommer från en familj i Piteå. mamman i familjen har ridit in honom, så han ska vara utbildad till LA. Känns skönt att slippa börja från början. Räknar med att han kommer gå med lite under nästa vecka.

Jag har börjat kalla Fronda för Lill-prinsen, för att han är så sockersöt! Lite mindre än vad jag trodde, men han har ngt längre ben än shettisarna. Tyngden han kan bära blir nog tyvärr inte mer. 

 

Många av stona på gården är brunstiga. Märks både i hagarna och när de ska gå förbi någon snygg valack ;)

planen för i år är att Trixie ska åka iväg på betäckning. Till Nyköping där nordsvenska hingsten Rykt står. Vill ha fölet redan mars, april nästa år, så i så fall måste hon åka i april maj. Får räkna ordentligt så hon bara behöver vara borta över brunsten (1 vecka).  Trixie är ju kvalad till SM i bruks även i år, så vi måste ju vara hemma å träna en del. 

Och så måste fölet hinna bli 12? Veckor, OM vi skulle kvala även för 2015. 

 

Så nu har inkörningen på Mabuza tagits upp på allvar igen. Måste ju ha något att träna å tävla när Trixie är lite mammaledig. Mabuza har ett sådant kanontemprament. Så det borde inte bli ngr problem. 

 

Betty o Gerda har fått testa på lektionslivet. Verkar fungera bra. Särskilt Betty är duktig. Gerda är lite för mycket "framåt" just nu. Men det fixar sig säkert med mera träning. 

 

Nu nu ska jag följa med sambon till taxfreen på Finlandsbåten. 

Vill du ha större koll på vad som händer hos oss, gå in på Facebook - Hjälmsättra Gård

Efter många turer till Brännbacken för papppa och mig, med både isolering och plastrester från jobbet med ridhuset, lyckades både sanden och sargen komma på plats. Visserligen fick pappa jobba en hel dag med att köra ut sand och jag fick ryggskott och var sängliggande dagarna före. 

Men dagen D blev kanon!

 

Tanken var att jag skulle ha kört 8-spann på invigningen. Men att komma upp på kuskbocken kändes omöjligt, och Pernilla körde 4-spann istället. Jag o Catharina satt bak. Jag berättade lite om historien om "hur vi kom dit vi är idag", Catharina klippte band

Ja det har gått någon vecka sedan det hemska hände-Zister fick tarmvred. Precis om James. Och det blev lika sorglig utgång..

 

Två mycket härliga barnponnyer, på mindre än två veckor.. Mitt hjärta blöder bara jag tänker på dem!

 

Det var torsdagen den 28 november. Sandra Rosshagen hade morgonen denna dag. Hon ringde mig vid 8 tiden och berättade att Zister inte verkar må så bra. Jag tänkte att det kanske "bara" var en vanlig kolik. Bad mamma gå ner och ta tempen och Sandra att gå ut och promenera, medans jag åkte upp till stallet.

Väl i stallet, såg jag att detta är precis samma som James. Visste nästan på en gång att detta kommer inte gå bra.

Zister var svettig, skakig och la sig ner hela tiden. Ringde givetvis distriktsveterinären på en gång, som skulle komma så fort de kunde.

Medans vi väntade, ställde vi in Zister i Mabuzas box. Så hon kunde lägga sig ner lite lättare. Vi passade också på att släppa ut hästar, jag och Sandra. Var ju inte så mycket vi kunde göra för Zister. Hon bajsade (precis som James), flera gånger under Sandras promenad. Så någon vanlig förstoppning var det ju inte tal om.

 

När veterinären väl kom, gjordes samma undersökningar som på James. Kanske att jag kände mig ännu lite tryggare med denna unga veterinär. Hon hade jobbat som sjukvårdare på Ulltuna innan hon själv blev veterinär. Så hon hade träffat på många hästar med just "kolik".

Vid undersökningen trodde hon nog redan då, att det var tarmvred. Inget man kan se utan att "öppna" hästen. Och just det hade vi bestämt att inte göra. Det är mycket dyrt (70-100 000 kr) och det är ungefär 50-50 att det går vägen. Det som gjorde henne lite osäker på om det skulle kunna vara en kraftig förstoppning, var att det låg lite packat, hårt bajs, just där tarmen "svänger" tillbaka. Det som talade för tarmvred, var att hon kände "strängarna" som tarmen hänger i.

Men vi gav självklart inte upp, utan att försöka hjälpa Zister. Zister fick smärtsillande och massor av parafinolja för att "lösa upp" proppen. Hon sattes också på dropp.

Jag och Sandra hjälptes åt att få i henne 10 liter vätska, innan hon återigen fick ont. Vi ringde direkt veterinären som skulle komma så fort hon kunde.

 

Zister fick återigen smärtstillande och mera dropp. Hon kändes likadan som vid första undersökningen. Men vi ville försöka med mera dropp och mera smärtstillande för att se om hon skulle bli bättre. Vi var väl ganska säkra på utgången, både jag och veterinären. Men hoppet är det sista som överger en. Och alternativet kändes så tungt.

Veterinären skulle bara åka till Skånsta ridskola för att behandla en kolikhäst även där, så hon skulle komma tillbaka direkt efter det.

 

Vid 18:00-tiden tog vi beslutet att låta Zister somna in. Vi ville inte att hon skulle behöva lida mer. Och det fanns inget mera vi kunde göra.

 

Veterinären sa att det fanns inget som vi kunde gjort för att det skulle ha blivit en annan utgång. Det hade inte blivit annorlunda om vi åkt till djursjukhuset. Utgången hade blivit den samma..

Hon sa också att tarmvred är inget som vi "har gjort" eller inte. Det hade inträffat ändå. Det är bara otur, att vi fått två hästar på så kort tid. Kändes bra, men lika ledsamt ändå. Jag känner mig konstant orolig att jag ska hitta ytterligare en svettig häst vid morgonfodringen..

 

Vi är nog många som kommer sakna denna vackra, go´a häst!

Sitter återigen i simhallen och väntar på att Mathias ska bli klar på simskolan. Får inte sitta och titta när han tränar, så jag sitter uppe på "hyllan". Fast då å andra sidan får jag lite tid över till bloggandet.

 

Ytterligare en vecka har alltså gott med ridhusbygget och stallet. Borgakillarna (ridhuset) är väl så gott som klara. Monterar fönster och beslag. Besvikelsen ligger väl just nu i att de är så försenade. När jag ringde i slutet på veckan, sa de att de skulle vara klara i mitten på denna. Men idag, fick jag svaret att de troligen behöver några dagar in i nästa också. Håller på att bryta ihop när de förlänger och förlänger. Får väl skylla mig lite själv, då jag har så lite erfarenhet av byggnationer, att jag missat att det står i kontraktet när de ska vara klara. Godtrogen som jag är, tror jag ju på det dem säger. De har ju byggt en massa hallar innan.

Idag lovade dem i alla fall att "stallgänget" får gå in och börja bygga sargen på onsdag/torsdag. Då sparar vi ju lite tid i alla fall. Hasse (stallchefen) har lovat att ta hit alla sina "gubbar" till det.Tror dem är 6-10 st?

Och både Fredrik (chef på borga) och Hasse har lovat att vi ska kunna ha invigningen den 8:e

 

Idag har i alla fall elektrikerna satt upp allt lyse över manegen. Stallkillarna har börjat bygga andra raden boxar i stallet. Så det går ju framåt i alla fall.

 

Vad gäller rideleverna, så har vi börjat perioden med lite dressyrprogramsridningar. Det har gått bra, men underlaget var lite hårt och knöligt efter några dagars minus.

Några grupper har också haft teori.

 

Just det! Jag har ju inte berättat om alla nykomlingar! I onsdags var pappa och jag och hämtade två shettisar som heter Gerda och Betty Boop. De är 9 år gamla och har alltid "bott" ihop. Så nu behöver dem ridas till lite, innan de får börja gå på lektionerna. Det som gjorde att jag valde dessa tjejer, var att de ska vara 110-112 cm höga. Bra höjd för de som börjar bli lite långa på shettisarna, men ännu känner att B-ponnyerna är lite stora.

Hej hallå!

 

Får köra en liten sammanfattning av senaste tiden. Blir lätt att man inte tar sig tid att skriva här på bloggen, när livet går lite för fort. Jag hoppas att ni även följer oss på Facebook - Hjälmsättra Gård. Den uppdateras nästan dagligen. 

 

Ridhuset är nu nästan färdigt. Eller ja, jag får hela tiden olika svar om när det ska vara klart. Frågar jag "cheferna" så ska det vara klart i slutet på veckan. Frågar jag dem som jobbar med det, så är det 3 veckor kvar!

Hoppas dem reder ut det nu. Så vi vet. Kanske arbetarna jobbar långsammare för att de tror att de har tre veckor på sig? Vi vill ju nu in och sätta upp lyse och sarg!

 

Idag när jag var uppe i stallet och fodrade, så körde killarna fast bakom bortre gaveln. Just i vid den gaveln, har dem gräft upp för att fästa en plint bättre. Så jorden runt omkring är väldigt lös. Pappa körde dit mera grus och försökte "trycka" fast underlaget. Blev inte så värst mycket bättre, så jag har beställt hem mera grus. Hoppas det kom nu under eftermiddagen, så vi kan köra på det imorgon förmiddag. 

Ibland känns det som man är lite för snäll. Det verkar nästan som det är jag och pappa som har ansvaret för att köra ut grus. Vilket det inte är! Men samtidigt hamnar man lite i kläm mellan Borga (ridhuset) och Westergren (stall och mark). Och så vill man ju inte ha mera förseningar! 

Förra veckan när pappa var i Jämtland för att hälsa på lite syskon och släkt, fick tom jag köra ut grus. Tror jag inte blir erbjuden jobb efter detta, men jag är ändå ganska stolt att jag ändå kan, om än lite hjälpligt!

 

Imorgon är det planerat att elektrikern ska komma och sätta upp lyset i ridhuset. Hade blivit lovad att det inte spelade någon roll när de kommer. Att Borga-killarna skulle anpassa sig för att jobba på andra väggen, om elektrikern behövde vara just där. Men idag ändrade dem sig igen. Nej, det passade inte förrän på torsdag. Så nu är jag osäker på hur elekterikerna gör. Om de kan jobba i stallet eller i teorisalen fram till torsdag? Skitjobbigt, helt enkelt! Om mitt hår var grått innan, så är det inget emot vad det kommer vara när detta projekt är i land..

 

Hör av mig med mera info, när jag vet mera..

 

I tisdags morse (v.45) hittade jag James alldeles svettig på morgonen. Att det var något som var fel på honom förstod jag direkt. Efter temptagning, lite promenader, beslutade jag mig för att kontakta distriktsveterinären. Medan jag väntade på att hon skulle komma, släppte jag ut hästar och mockade i spiltorna närmast James. Så jag kunde hålla lite koll. Medans jag väntade, bajsade James. Tänkte att det kanske var på bättringsvägen. Men James skakade fortfarande något och var samtidigt även svettig. 

När väl distriktsveterinären var på plats, undersöktes James genom ändtarmen för att se om han var förstoppad och om tarmarna var "gasfyllda". (Tarmarna var lite gasfyllda). Tove som veterinären heter, stoppade även ner en slang genom James nosborre för att se om han var "fylld" i magsäcken? Är lite osäker på exakt vad hon gjorde i näsan. Men hon fyllde honom med vatten denna väg, för att sedan se vad det var som kom upp och färgen på detta. Summan av alla undersökningar blev att James hade dålig cirkulation och väldigt hög puls pga smärtan. Tove rekommenderade oss att åka till djursjukhuset Ulltuna i Uppsala för att ta ett prov rakt in magsäcken. 

Självklart lastade vi in James i släpet och åkte. 

Som tur är kunde Anna hoppa in och ta ridlektionerna denna kväll. Så jag kunde koncentrera mig helt på James. 

 

Väl på Ulltuna, stod det säkert 10 personer runt James och satte kanyler och tog prover hit och dit. Pulsen var om möjligt ännu högre, medans tempen var normal. Det första denna veterinär sa, var att bara undersökningen kommer att kosta 15000 kr. Men vad gör man, har man ett sjukt djur som eventuellt går att rädda, säger man givetvis -fortsätt.

Även denna veterinär gjorde samma undersökningar som distriktsveterinären. Och James var så duktig! Han stod snällt i undersökningsbåset och lät dem jobba.

Efter veterinären lättat på trycket i magsäcken, hade pulsen gått ner till nästan normal nivå. Han ställdes in i en box med en massa dropp. Pulsen och James lugn, gjorde att jag trodde den värsta faran var över. Att han precis som Finesse (förra året i slutet på november) skulle klara sig. Att vi skulle kunna hämta honom och övervaka honom själva, under onsdagen.

 

Tidigt, tidigt onsdag morgon, ringde jourhavande veterinär och sa att det inte gick att medicinera James mera. Att ingenting hjälpte längre. Eventuellt kunde en buköppning hjälpa. (minst 60-70 000 kr) Men att prognosen var osäker och en otroligt lång konvelecens. Distriktsveterinären hade avrått mig från att göra detta, vilket gjorde att det var lite lättare att säga, att han tyvärr får somna in. När jag harklat ur mig dessa svåra ord, säger även denna veterinär, att jag gjort alldeles rätt. Men inte var det lättare för det. Kanske nu två veckor efter, när man fått något mera distans. Men jag gråter fortfarande när jag tänker på vad jag förlorat.. James <3 

Det är just detta som gör att man ibland i frågasätter om man verkligen ska utsätta sig för sådant här. För det är ju baksidan av att äga så många djur som jag gör, att man ibland blir tvungen att ta svåra beslut.

 

Jag vill tacka alla som skrev fina ord på Facebook. Det tröstade lite. Tack!

 

Nu vill vi minnas James som han var; En stor vacker fuxvalack, som var en fin barnhäst och som verkligen kunde springa snabbt i precisionstävlingar!

På söndagen var det brukskörningen som skulle avgöras. Vi hade otroligt lite starter. Verkar vara så i många län. Vi har varit bortskämda med många starter pga att vi har så stor körsektion hos oss. Men just nu verkar brukskörningen inte vara så populär här. Kanske blir skillnad till nästa år?

 

Vi byggde om banan från ridning till körning under lördag em/kväll. Vi hade sådan tur att det börjar spöregna precis när vi var klara. Sedan regnade det något kopiöst under natten. Men vi fick en fin dag på söndagen. Något blöt mark bara.

 

Tror stationerna var lagom svåra. Blir lite fel här och där på ekipagen. Det måste ju vara lite svårt, så det skiljer ekipagen från varandra. Samt att det inte blir en chock när man kommer på SM sedan. För där är det svårt och hård konkurrens. Kanske vändrutan var lite för svår, men å andra sidan klarade Catrin och Camomille den, med lite trix och fix. Det blev tätt mellan 1:an och 2:an i ponnyklassen. Det blev tiden som avgjorde.

Segrade gjorde återigen Sophie och Romang.

Kul var att vi hade två nya ponnyekipage som bägge körde väldigt fint. Behöver dock träna lite mera backning innan nästa år.

 

I storhästklassen var det klent med startande. Segrade gjorde jag och Trixie. Dock med endast 2 (eller var det 3?) straff. Så vi hade nog varit svårslagna oavsett. Trixie kändes klockren inne på banan.

Min andra häst, Kim Lii, behöver tränas mera så vi får till "smådetaljerna". Det blev "allt eller inget" kändes det som för oss. Men å andra sidan har jag aldrig kört Kim Lii i bruks. Så man kunde väl inte förväntat sig mera ;)

Men det är en fin häst/ponny, med framtiden framför sig om man lägger ner lite mer träning! 

 

Prispallen blev följande;

1:a Sophie Hylén - Romang

2:a Catrin Sellerman - Camomille

3:a Emilia Jonsson - Bradstone Triss

 

1:a Maud Karlsson - Hästbackens Trixie

2:a Maud Karlsson - Kim Lii

 

 

 

Några av er har säkert sätt att vi haft Distriktsmästerskap i Bruksridning och Brukskörning här på Hjälmsättra i helgen som var. Det är Stockholms län som avgör vilka vi ska skicka till SM sommaren 2014 för att representera.

En från ridklassen, en för körklassen ponny, och en från körklassen häst.

 

Hela förmiddagen på fredagen och nästintill hela eftermiddagen gick åt att bygga ridningens bana. Det var jag, min mamma och min pappa som fixade och trixade tills vi kände oss nöjda.

Ibland blir jag bara sååå trött på ridhusprojektet och stallbyggnad osv.

Jag får med kort varsel, i princip varje gång, fixa med det ena och det andra. I fredags, ja då fick jag ju faktiskt reda på i "god tid" att det skulle komma en transport med isolering på måndagen, Och i tid för att även hinna ringa och boka också! Så lång varsel brukar jag inte få. Så glad i hågen ringer jag och bokar att de ska vara på plats kl.08:00 på måndag. Då jag någon timme senare fick veta att det skulle komma ytterligare en lastbil med fönster ca kl.10:00, ringde jag återigen firman med "trucken" och sa att det kommer ytterligare en lastbil, så att firman skulle förstå att trucken behövde vara kvar även till denna bil. Tyvärr så missförstod receptionisten (tydligen är de två damer på denna tjänst) detta, och trodde att jag bara skulle ha en truck kl.10:00.

Måndag morgon ca 8:00 ringer "fönsterbilen" och säger att de är på plats inom snar framtid. Jag tänkte att det är ju inga problem för att trucken är ju redan där och lastar av isoleringen. Men när jag kommer upp till stallet ca 8:30 står där ingen truck. I min förvirring, tänkte jag att jag kanske bokade den till 09:00 då. Jag är så stressad att jag glömmer lite vad jag gjort... Men kl.09:00 när det fortfarande inte kommit någon truck, ringer jag till uthyrningsföretaget och hör var trucken befinner sig. Hon säger då att den är avbokad och kommer först kl.10:00. När de förstår att det redan är bilar här, så säger dem att de skickar trucken med en gång. Skönt tänker jag och tänker att de kommer väl vid 9:15 ungefär, och meddelar chaffören att den är på väg.

Men det drar ut på tiden och chaffören blir irriterad och tjatar på att det är jättedåligt att det inte finns någon som kan lasta av, och att han har minsann fler körningar. Tilläggas kan att hans "chef" sa att de absolut tidigast skulle kunna vara hos oss kl.10:00, då jag ville dra ihop tiden som trucken befinner sig hos oss.

kl10:00 kommer trucken och då har "fönsterchaffören" ringt och skällt på mig flera gånger.

Isoleringsbilen kom även han kl.09:00. Detta var en långtradare som inte får plats och vända på vår lilla stallplan. Han står dock tålmodigt och väntar på busshållsplatsen. När väl fönsterna är avlastade och trucken kommer upp till mig för att kolla vart vi ska lägga isoleringen, ser nog truckföraren att jag är rätt sönderstressad av allt och han är då jättego´och löser avlastningen själv tillsammans med isoleringskillen.

 

Jag lääängtar tills alla byggarbetare är klara och flyttar från Hjälmsättra!

Jag brukar kunna trösta mig med i all denna stress, att VI får ju i alla fall något otroligt bra av allt detta. Men igår hjälpte inte det...

 

 

Ytterligare en vecka till ända. Eller ja, söndagen är ju kvar, men det är vanligtvis inte min jobbardag.

 

Vad har hänt denna vecka? Jo, massor på ridhusfronten. I torsdags sattes alla plintar ner i plinthålen och det sattes upp någon slags "sarg"? runt omkring. Nu ser man verkligen vart och hur ridhuset kommer se ut. Superkul! Känns lite som om drömmen är på väg att slå in?!

Enligt Borga så kommer dem och sätter upp stommen och väggar/tak om 2 veckor. Sedan tar det 3,5 vecka hos oss, innan det står upp. Givetvis är det en hel del jobb efter detta också. Elen ska ju in och det ska byggas sarg, till att börja med innan vi kan använda ridhustet. Men i vinter, då är vi inomhus när det är snöstorm och halt! Skönt, skönt, skönt!!!!

 

Denna vecka har det också börjat en hel del nya elever. Vi har tre nybörjargrupper som började denna termin. Söndag kl.09:00- Mathilda o Pernillas grupp, lördag kl.14:30 och onsdag 16,30. Kul att så många hittar oss. Redan innan annonsen i Kanalen hade jag fyllt 1,5 grupp. Var sedan de andra kommer ifrån - kanalensdag eller annonsen i kanalen, vet jag inte. Men de börjar på Vår ridskola! Måste ju betyda att vi är bra! Eller hur?!

 

Tyvärr är Kaspian fortfarande skadad. Tänkte att jag åker till veterinären på måndag och kollar hur jag ska fortsätta behandla honom. Har ju inte så många stora hästar, så det känns när en av dem inte går.. Sedan är det givetvis jättesynd om honom!!

 

Vad mer har hänt? Jo, Tippen har flyttat tillbaka hem till stallet. Åkte hem med honom i måndags. Har dess efter inte sett honom förrän på lördagen. Känns kanon att jag nu ser att han mår bra! Jag mår lite dåligt när jag inte har daglig kontakt med mina älsklingar..

 

Imorgon kommer förhoppningsvis våra nybeställda "körvagnar". Det är bla Kim Lii, Mixie och Zister vi tänkt på vid beställning. Många av er tycker säkert att vi har tillräckligt med vagnar. Ja, kanske. Men många är gamla och behöver säljas/bytas ut och vi har många körhästar nu. Kul!!

Vagnarna kommer från Kutzmannvagnar. Blir spännande att provköra. Hoppas en av dem passar Trixie också. ;)

Förövrigt har Sarah och Sophie ett ridkalas mitt på dagen imorgon. Brukar vara uppskattat. Hoppas på fint väder både för deras och våran skull!

 

Ses igen!

kramar Maud

 

På somrarna brukar vår stallkatt Tippen vandra iväg och tillbringa sommaren någon annanstans. Han trivs inte när stallet är tomt.

Så när vi såg Tippen den 11 augusti, hade det gått ca 3 veckor sedan vi såg honom sist. Tyvärr upptäckte Nathalie ett äckligt varigt sår på hans sida. Så vi stoppade in honom i min bil och åkte hem med honom hem till mig.

Jag tyckte såret såg rätt äckligt ut, så jag ringde till Albano och bestämde mig för att åka in med honom för att få lite dränage i såret. Vi fick sitta åtskilliga timmar innan vi fick beskedet att Tippen var för smal för att orka med att få ett dränage insatt. Så hem fick vi åka med uppgiften att tvätta och se till att såret inte läker utifrån. Utan inne från och ut. Nu har det gått 18 dagar och vi har fått förlängd antibiotika en gång. Tippen är pigg och rätt nöjd med att vara inne. Såret varar lite fortfarande men det känns som det kommer ordna sig.

Första tiden tyckte Tippen att det var otroligt jobbigt att vara inomhus och höll oss allihop vakna på nätterna :D

Men om allt går som det ska, flyttar Tippen hem till stallet igen om ngn vecka.

På måndagen efter alla bravader, hade vi bestämt att vi skulle ha en "medryttaruteritt"

För att få lite sammanhållning och att vi inte alltid samlas för att jobba.

Det var hela 24 stycken med på ritten. Undrar om de vi mötte på vägen, trodde att vi är så många i varje ridgrupp :)

 

Medans jag och pappa var och tävlade i Johannesberg, ansvarade mamma och Mathilda för kanalens dag.

Tyvärr sammanfaller dem alltid på samma helg..

Men enligt rapport gick det jättebra. Alla hästar skötte sig bra och tjejerna som var med; Emilia, Malin, Sofie, Ida, Hanna, Sandra och Melinda, fick gå och gå med ridsugna barn hela dagen.

Jag tackar er ödmjukast för hjälpen!! Det var bra reklam ni gjorde!!

Sitter och skriver efter en ganska hektisk helg. Jag och några av våra stallkompisar, har varit och tävlat på Johannesbergs anläggning.

Jag, pappa och Nathalie åkte upp med Trixie, Zister och Didrik redan på fredagseftermiddag. Egentligen skulle även Ulrika och Kaspian åkt med. Men tyvärr hade Kaspian trampat sig (eller något), så han var halt. Verkligen jättetråkigt när man sett fram emot något mycket och så blir det inte så.

Det var lite lyxigt att åka upp med hästarna redan på fredagen. Men dels så kostar det lika mycket att ha hästen där en dag som hela helgen. Så vi valde det senare.

Lördagen bestod av dressyr och precision. Min groom - pappa, snodde tävlingsledningen till att vara funktionär i "Funktionskontrollen". Man måste gå igenom en funktionskontroll innan man får starta. Det är en koll så ingen kör med undermåligt material. Tyvärr gjorde ju det att Jag fick klara mig själv med allt. Inte helt optimalt. Men jag förstår också att tävlingsledningen var desperata. Så då får man ju försöka klara det.

Dressyren gick bra tycker jag. Trixie känns bättre än någonsin. Tyvärr tror jag nog att jag nästan fick sämre poäng än tidigare. Varför? Ja, det är en bedömning. Går liksom inte att göra så mycket åt. Hoppas att de dömer upp längre fram. För vi HAR gått framåt i dressyren.

Precisionen är roligare. Där går det inte att döma. Där är det resultatet som visar. Jag körde Trixie mycket i galopp på banan. Galoppen är något som i har börjat med nu under sommaren. Förut kändes det som Trixie skulle skena iväg när vi skulle prova. Men nu går det bara bättre och bättre. Tyvärr rev vi en boll. Samtidigt vet jag att jag och Trixie måste börja galoppera om vi ska ha en chans. Och när vi tävlar, tävlar vi för vinst. Ju mer vi galopperar, ju säkrare kommer vi bli. För riva bollar brukar inte jag göra. Men det gjorde även de andra, så det räckte till en första placering ändå!!

Vill också passa på att gratulera Pernilla och Didrik som körde hem en andra placering i precision i sin klass!!

Mamma och min bror Roger kom på besök till tävlingsplatsen. Så de följde med mig upp till stallet och hjälpte mig att fixa iordning Trixie. Därefter började pappa och jag gå maratonhinderna som vi skulle tävla i dagen efter.

Kändes riktigt bra. For upp en sväng till stallet igen, efter att prisutdelningen var slut, för att fixa det sista innan vi begav oss hemåt. Var väl hemma vid 19-tiden.

Söndagen var maratondagen. Det som jag tycker är allra roligast! Åkte upp till Johannesberg tidigt för att förbereda både häst och vagn med allt som ska fixas. Listor på tempon, tidtagarur, fläta svansen och sätta på skydd. När allt det var klart, var det dags att gå ner till funktionskontrollen igen. Denna gång då man faktiskt kan ha bytt vagn från dressyren till maraton. Det har jag.

Vi blev godkända och körde iväg till start.

Första sträckan på banan var drygt 3,5 km lång. Första kilometern körde vi lite för fort och fick "lufsa" lite långsammare i andra kilometern. Vi kom i mål på A-sträckan på rätt tid.

Efter A-sträckan kommer D-sträckan. Det är en skrittsträcka på 600 meter som ska gå i 7 km/timmen. Visste inte hur det skulle gå, då vi förra året körde i 6 km/timmen. Men vi kom i mål med drygt 30 sekunders marginal.

Nu var det dags för en 10 minuters paus. Vi fick varva ner lite och träffade på Pernilla, Nathalie och Didrik som hade startnumret före oss. Trixie kändes pigg och fräsch inför sista E-sträckan.

E-sträckan var denna gång ca 6,5 km lång. I den sträckan ligger också hinderområdena. Sträckan har en min och maxtid som man ska hålla sig inom och i hinderna är det snabbast tid som gäller.

Första hindret, VM-porten gick så bra att jag fick snabbast tid av alla. När jag gick det hindret såg jag att alla andra gick en annan väg. Men pappa och jag hade kommit fram till att vår väg var bättre. Och det var den ju!

Resten av hindrena gick också snabbt. Så gott som näst snabbast tid i de andra.

Väl i mål kändes allt riktigt bra. Trixie var fortfarande pigg och fräsch. Och det är det viktigaste!

Summan av sumaran blev en andra plats i maraton och en andra plats totalt när man la ihop alla tre grenarna.

Blogguppehållet-

Såg att det fortfarande är ngr som går in och kollar in bloggen då och då. Varför har jag inte skrivit på så här länge?

Har inte haft ngn ork och tid till det faktiskt. Det har varit ett "hästjobb" att först jobba med alla ansökningar till arvsfonden, för att få vårat ridhus, och när det väl gick i hamn, så började jobbet med att rensa upp så vi skulle få plats med ridhuset. Detta har gjort att jag "dubbelarbetat" en ganska lång period nu.

Har det lugnat ner sig? Kanske. Hoppas på det. Vågar inte lova att jag hinner med att uppdatera jämt. Men jag gör ett försök.

 

Är i ett flow just nu. Kanske är det vårkänslorna som kommit med mera lust att hålla på med hästarna? Vill köra mest hela tiden :D

Idag var jag ute med Mixie. Var första gången på ett par år som jag körde just henne. Och hon har inte varit i vagn sedan Mari slutade hos oss. Så lite spänd var jag. Men hon stod och sov när jag satte på vagnen. Var lite vinglig och hade nog glömt lite hur man ska dra vagnen, upp för backen mot volten. Men väl där började hon jobba rätt bra. Visserligen var hon rätt stel, men jag kände att det blev bättre och bättre, ju längre jag körde.

Själv kommer jag nog inte hinna köra henne regelbundet. Har ju redan ett par andra projekt ;) Men jag försöker övertala Rebecka att ta vid. Hon har väl varit lite fundersam, då hon sett att Mixie varit lite vild tidigare vid körning. Men antingen har hon mognat med åren, eller så har matte en lungnade verkan ;)

Ska nog få upp Rebecka i vagnen inom snar framtid. Får väl vara med ett par gånger, så kan de nog sköta sig själva därefter. Och kanske komma ut på en körtävling :)))

 

Mabuzan var verkligen busig idag. Tror hon kopplar ihop mig med rengöring av mugg, så inte ville hon komma med mig in. Mamma fick hjälpa mig. Väl uppställd på stallplanen, ville hon inte bli borstad på sina ben - borsten for i väg. Då fick pappa rycka in, så vi kunde borsta klart. Lämnar nog muggen ett tag, så vår relation blir bättre.

På banan var hon "tonårig". Dvs hon ville inte alls gå dit hon blev styrd. Men skam den som ger sig. Efter ett antal krusiduller, så gick hon snällt över vagnen skaklar och igenom vattenpölar. Sista delen av passet, ställde vi oss fint emellan skaklarna. Två gånger tog vi upp skaklarna och gick ett par steg, innan vi satte ner skaklarna igen. Ville inte utmana ödet för mycket denna dag. Var ju inte vår allra bästa ;)

Innan hon fick gå ut i hagen igen, fick hon sina hovar filade. Tror inte det blir lättare att hämta henne nästa gång. Operation mutning får nog dra igång.

 

Var iväg och tränade med Kim Lii, för Ankan i måndags. Fick bli henne, då Anna har Trixie. Samt att vi måste ju träna på att åka iväg också. Hemma går det ju fint att spänna för och köra.

Tänkte att jag skulle raka henne lite, innan vi åkte till ridhuset. De brukar ju bli lite lätt "dyblöta" i ridhus. Men det tyckte Kim Lii var en dålig idé. Har inte tidigare haft någon häst som varit så rädd för rakapparaten. Och Kim Lii brukar vara så cool i alla lägen. Men inte i detta fall. Mamma fick försöka hålla henne still, medan jag rakade halsen klart. Blev väl inte det allra bästa resultatet. Men samtidigt kunde jag ju inte sluta med ett "sträck" bara. Får väl ta bogarna nästa gång. 

Kim Lii gick i alla fall väldigt snällt på transporten. Både dit och hem. På Torsholma ville hon inte alls koppla av. Gick runt ungefär som hon gjorde med Nea på Roo Gård, tidigare i år. Men jag är väl något starkare, så lite bättre gick det väl, men inte bra. Tog en bra stund att få i henne i vagnen. Trodde hela passet skulle gå åt att spänna för. Ingen dressyrträning alls.. Men vi fick i alla fall ett pass. För väl i vagnen gick det ganska bra. Var väl lite spänd i början, men efter en stund släppte det och Kim Lii gick i en ganska bra form.

Efter vi tagit av vagnen, var det lika svårt att stå still igen, därav fotot. Fick liksom ta det i farten :)

Men det kommer bli bra med flera träningstillfällen. Men kanske inte någon tävling för hennes del den 14:e. Tränar ett tag till istället.

 

Nathalie har kört Zister för första gången nu. Gick kanon! Lugn och fin. Vinglig och lite "dragsvag" givetvis. Precis om nyinkörda hästar brukar vara. De har hunnit med ett par gånger till under det korta påsklov som Nathalie har varit hemma på. Men det känns nog rätt bra inför nästa tur "hem", att de åtminstonde har kommit så långt.

Idag var nog nästan den dag som jag känner är den dag som hittills varit mest vårig. Det var varmt och soligt, och stallplanen började luckras upp. Underbar känsla!

 

Jag tog in Mabuza och började borsta av henne. Hennes päls är just nu lite sträv. Känns ungefär som en strävhårig tax ;) Fäller rätt bra i alla fall. Så snart är hon nog svart igen. Muggen är mycket bättre, vilket är otroligt skönt. Hoppas bara inte våren blir geggig. Då lär det väl "blomma upp" igen.

På med lokselen och upp på ridbanan. Hade bestämt mig för att ha lite mera styrövning idag. Först ville hon nog inte alls, men efter lite bestämd övertalning, fick jag henne att göra vad jag sa åt henne. Första gången faktiskt. När mamma går framför, blir Mabuza som en kylskåpsmagnet på ett kylskåp. Mabuza bara trampar efter mamma, och lyssnar inte så jättemycket på mig. Ibland kan det ju vara bra att hon följer mamma så bra, men kanske inte när jag ska lära henne att ta styrning. Vi körde både över skaklar och in bland bommar. Allt gick hur bra som helst, efter mamma hade visat att det gick såå bra att gå över tex skaklarna. 

Så när jag kände mig nöjd med styrningen, började jag leda in henne i skaklarna och göra halt i dem. Tillslut stod vi rätt i skaklarna och då kunde jag ju inte låta bli att ta upp skaklarna till rätt höjd. Och inte gjorde det Mabuza något. Så vi körde henne ett par steg framåt. Ville inte gå mera steg, då vi skulle behövt vara 1-2 personer till för den övningen. Så nu känner jag mig laddad att fortsätta inkörningen!

 

(bild snodd från hjalmen.blogg.se)

 

Efter Mabuza, var det Catrin o Monéts tur.Förra gången gick ju Monét i vagnen. Men då det var en shettisrockard, så var den en anings för kort, om vi tex skulle trava. Så denna gång tog Catrin med sig sin egen rockard till stallet. Skaklarna var verkligen jätte, jättelånga! Men i dagsläget var det inte något problem. Han ska bara lära sig att dra vagnen. Vi testade lite svängar för att se om Monét var lika lugn som när vi slutade förra gången. Och det var han. Så Catrin cirkulerade runt med lite svängar på ridbanan. Tillslut var det lite tråkigt att gå med, så jag gick och satte mig och tittade på när Catrin körde runt. Var bara ibland jag fick gå dit och "dra igång" honom, när han "fastnat" någonstans. 

Vissa hästar känns nästan lite som om de är inkörda sedan födsel. Och Monét är en sådan häst. Nu ska tilläggas att man inte ska bli övermodig, utan ta alla steg i rätt ordning. Och Catrins lugn smittar av sig på ungshästarna, vilket är jättebra.

 

Catrin och jag, konstaterade att vi just nu är inne i ett inkörningsflow. Superkul!

 

Och så har det snöat igen. Vet inte om jag tycker det är bra eller dåligt.

Kan vara bra om det blir en bra skorpa på ridbanan, så det blir ett bättre underlag där igen. Det dåliga är att det känns långt till våren.

 

Veckan som var, har vi löst så att vi återigen varit ute i skogen och ridit. För där är underlaget underbart. Är så himla mysigt att vara ute i skogen :)

Har växlat lite mellan Trixie, Kim Lii och Kaspian. Som "täthästar" i vagnen. Allihopa är jättemysiga att köra. Men otroligt olika varandra. Trixie är supersnäll så länge det inte händer något. Med henne kan man aldrig koppla av, utan det gäller att "ta ner henne", om hon hoppar iväg. Så det inte går för långt och hon sticker.

Kim Lii är helt underbar. Snäll och trygg. Det negativa är kanske att hon ibland tycker att hon ska gå på ett visst ställe, och har man då inte styrt upp henne i tid, är det svårt att få henne att ändra sig. Man måste "köra" helt enkelt. Inte åka. Men man behöver inte vara orolig att hon ska sticka eller något sådant dumt. Hon är en av de här hästarna som känns som hon varit inkörd sedan födseln.

Kaspian är också otroligt säker att köra. Kan i och för sig få för sig att något är läskigt och hoppa till. Men det känns inte som om han tänker sticka iväg, som Trixie kan kännas. Men för all del så gäller det att köra och inte åka här med. Det som kan vara jobbigt med honom är att han har otroligt svårt att gå i form. Särskilt nu efter ett långt köruppehåll. Men det kommer. Det är jag säker på. Förra veckan gick han två lektioner på raken, med mig i vagnen, då han kom ner på tygeln först på slutet. Han var heller inte ett dugg svettig, så det kändes som vi skulle pressa ett tag till. Och andra rundan fick vi bättre känsla. Även om den inte höll i sig hela tiden. Men längre stunder åt gången.

 

Vi kommer då fortsätta ute i skogen även denna vecka. Alla minusgrader på nätterna gör att volten inte blir så värst mycket bättre. Och ska sanningen fram, så är det rätt många minus även på dagarna, denna vecka.

Men jag tycker nog att man kan jobba och utveckla sin ridning även när man är ute och rider.

Visst, många tar tillfället i akt, och "åker" mera häst, än vad de "rider". Det är också okej tycker jag. Beror väl lite på vad man vill ha ut av sin ridning. Om ridningen är rolig och man tycker att det är mysigt att "slippa" tänka på ställning och form, så tycker jag det är helt i sin ordning. Vill man däremot ha sin häst i form och mjuk i sidorna, finns det inget som gör att man inte kan jobba i skogen? Jag brukar ställa hästarna efter hur vägen "böjer" sig. Det blir ofta både vänster och högerställning. Annars skulle det bli runt, runt ;) Mellan "krokarna" i vägen, så rakställer jag. Kan vara svårare än vad det låter. Men hästarna blir oftast mjuka och fina i munnen och går på tygeln innan vi är hemma igen. Och även om man åker häst, bör man tänka på att trampa ner hälarna och sitta korrekt. Både för att man inte ska "dimpa ner" i marken om hästen blir rädd. Och för hästens välbefinnande bör man sitta i balans och byta sittben i traven, då och då, för att slita jämnt på hästen.

 

I lördags började vårens grundkurs i körning. Det var 6 helt nya vuxna som ville lära sig mer om körning, samt 4 ytterligare kursdeltagare, som jag kände sedan tidigare. Det är verkligen kul att få uppleva "körningens tjusning", genom nya inspirerade deltagare. Det var många frågor om körning och körhästar, vid första tillfället. Vi hade teori; hur man selar och selens tillpassning, samt tömfattning och att praktiskt träna tömfattningarna.

På lördag har vi tömkörning. Då ska kursdeltagarna ut och träna praktiskt på ridbanan :D 

 

 

 

Ännu en vecka har gått. Vintern har fortfarande sitt grepp om oss. Även om det varit rätt många plusgrader på dagarna, så har minusgraderna på nätterna gjort att det är rätt isigt runt omkring oss.

Fast kanske är det det bästa ändå? Skulle det smälta jättefort, skulle väl inte vattnet ha någonstans att ta vägen. Marken är ju rätt mättad efter drygt 9 månaders regn o snö.. Gissa om jag är glad åt snön. Annars hade jag slitit ut min regnkappa vid det här laget. Och ridunderlaget är mjukt och fint.

Fast just nu är den ju rätt isig då då, eftersom det smälter så mycket. Lagt några timmar på saltning av banan denna vecka. Och jag tyckte nog att den som bättre ut idag. Inte så där glansig längre, utan mera "grufsig" yta. Så kanske vi kan rida där nästkommande vecka. Eller så fortsätter vi rida ut. För det är sååå mysigt :))

 

Nathalie har varit hemma på besök. Hon går ju på universitetet i Karlstad nu. Så hon tog rätt många av mina uteritter, så jag kunde vara hemma och jobba ikapp lite av det "kontorsarbete" som gärna kommer lite i kläm när man har mycket i stallet. Det ska planeras ridlektioner, rapportera in närvaro till kommunen, uppdatera medlemsregistret, svara på mail och mycket annat. Som tur är har jag inte hade om ekonomin. Utan det har ju då mamma Iréne.

 

Igår var jag ute med en grupp i skogen. Jag och Anna körde Kim Lii med släden. Gick kanon. Hon sökte kontakt i tömmen och gick fint på tygeln. Såå roligt att köra då! Tyvärr var skaren lite hård och när vi skulle vända lite snävt, så gick skakeln av. Inte så den inte satt fast, men ändå. Först visste vi inte om vi kunde köra vidare, så mina ungdomar fick rida iväg själva, för att slippa vänta på oss. Men efter en stund kom vi på att det nog skulle gå att köra ändå, så vi körde rundan också. Dock så hade faktiskt den "sparren" mellan skaklarna behövts i bla nedförsbackarna. Den liksom gick lite som den ville när inte den fanns. Tur att Kim Lii har så bra psyke. Brydde sig inte mycket alls.

 

Så dagens uteritter fick ske med rockarden med medar på. Har inte testat det förut. Därför valde jag att köra Kim Lii i första gruppen. Hon är lugnare än Trixie om det skulle hända något. Pappa fick också följa med som "ankare". Hon tyckte den gled lite dåligt på stallplanen som är sandad. Men i snön gick det bra. Dock så är rockardens medar bredare emellan, än vad släden har. Så den gick ju där ingen annan kört och trampat underlaget hårt och fast. Så lite vingligt blev det ibland :) Men pappsen är cool, så han lugnade ner mig och då gick det ju också bra ;)

 

Andra rundan var det Trixies tur. Hon är cool som en filbunke så länge hon tycker det går bra. Så fort hon känner att - oj, här var det inte riktigt som vanligt, så stressar hon. Men turen gick bra, om än faktiskt lite lättare nu, då Kim Lii fick "dra upp" den nya spåret.

 

De tre sista grupperna tog Sophie hand om, då jag och min familj skulle iväg på melodifestivalens genrep. Var jättebra! Fast Mathias (7 år) och jag, tyckte att det räckte med en föreställning, så vi åkte hem efter genrepet. Magnus och Marcus (13 år) stannade kvar och kollar även på finalen. För efter vi köpt genrepsbiljetterna, vann jag 4 biljetter till finalen, på coop i tisdags. Man skulle svara på lite frågor angående melodifestivalen. Och jag hade två rätt på en gång och var därmed vinnare! Ibland lönar det sig att vara en "tv och klick-aftonbladets nöjestidningsnörd". :))

 

Imorgon blir det mera stall och körning. Fast då bara för mitt eget höga nöjes skull :D

 

Jappz, ligger i soffan med ryggskott :( (diskbråcket i ländryggen spökar). Har svårt att gå, böja mig och resa mig. Skit helt enkelt..

Fördelen är att jag inte har några lektioner och att jag hinner uppdatera lite på bloggen :)

Nackdelarna är i och för sig mycket större... Finns det någongång man vill så mycket som när man inte kan?

 

Igår hade jag också ont i ryggen. Men när jag kom till stallet, kändes det bättre och jag hjälpte pappa att sko Amadeuz fram och Mabuza verkad runt om. Jag mockade åt Mabuza och Rosie och allt som inkluderas.

Dessutom var Catrin där, så vi passade på att köra lite.

 

Först ut var Fanny. Hon är stencool. Vi satte på sele med tolklinor. Jag går fram o leder och Catrin åker pulka. Styr gör vi ännu inte, då hon faktiskt bara är 1,5 år. Men vi vill vänja hästarna med sakerna innan de får förutfattade meningar om allt och inget. Fanny är rätt så pigg och ville trava lite, varav vi gjorde det denna gång. Vi går ca 10-15 minuter med "bäbisarna". Bara för att vänja.

 

Andren ut blev Fiona. Hon är också stencool men med mera "humör". Dvs vill hon inte gå, får vi stå och vänta en stund :D Och ibland blir hon sur? Busig? och sparkar bakut. Inte för att hon är rädd. Inte ett dugg!! Fast igår blev det bara en lite bakåt spark. Så det kändes ok.

Sist ut blev Monét. Vi har kört honom 2-3 gånger med skaklar, släpandes bakom honom. Har bryr sig verkligen inte alls. Är lite seg när vi går bort från stallet, men så fort vi vänder så har vi lite mera "tramp" i honom.

Vi gick och diskuterade om Monét verkligen är längre än shettisarna, eller om han bara har längre ben? Sagt och gjort, ställde vi honom i en rockard när vi kom tillbaka. Såg ut att gå bra. Så vi spännde för och körde en stund! Var lika coollugn i detta redskap! Catrin fick också köra en stund.

Nästa gång kanske Catrin har tagit med sig sin rockard som är något större, för vi kanske vill ha en till två decimeter extra, när det väl är dags att prova trav.

Kul att det blir så många körhästar!!