hjalmsattra

På somrarna brukar vår stallkatt Tippen vandra iväg och tillbringa sommaren någon annanstans. Han trivs inte när stallet är tomt.

Så när vi såg Tippen den 11 augusti, hade det gått ca 3 veckor sedan vi såg honom sist. Tyvärr upptäckte Nathalie ett äckligt varigt sår på hans sida. Så vi stoppade in honom i min bil och åkte hem med honom hem till mig.

Jag tyckte såret såg rätt äckligt ut, så jag ringde till Albano och bestämde mig för att åka in med honom för att få lite dränage i såret. Vi fick sitta åtskilliga timmar innan vi fick beskedet att Tippen var för smal för att orka med att få ett dränage insatt. Så hem fick vi åka med uppgiften att tvätta och se till att såret inte läker utifrån. Utan inne från och ut. Nu har det gått 18 dagar och vi har fått förlängd antibiotika en gång. Tippen är pigg och rätt nöjd med att vara inne. Såret varar lite fortfarande men det känns som det kommer ordna sig.

Första tiden tyckte Tippen att det var otroligt jobbigt att vara inomhus och höll oss allihop vakna på nätterna :D

Men om allt går som det ska, flyttar Tippen hem till stallet igen om ngn vecka.

På måndagen efter alla bravader, hade vi bestämt att vi skulle ha en "medryttaruteritt"

För att få lite sammanhållning och att vi inte alltid samlas för att jobba.

Det var hela 24 stycken med på ritten. Undrar om de vi mötte på vägen, trodde att vi är så många i varje ridgrupp :)

 

Medans jag och pappa var och tävlade i Johannesberg, ansvarade mamma och Mathilda för kanalens dag.

Tyvärr sammanfaller dem alltid på samma helg..

Men enligt rapport gick det jättebra. Alla hästar skötte sig bra och tjejerna som var med; Emilia, Malin, Sofie, Ida, Hanna, Sandra och Melinda, fick gå och gå med ridsugna barn hela dagen.

Jag tackar er ödmjukast för hjälpen!! Det var bra reklam ni gjorde!!

Sitter och skriver efter en ganska hektisk helg. Jag och några av våra stallkompisar, har varit och tävlat på Johannesbergs anläggning.

Jag, pappa och Nathalie åkte upp med Trixie, Zister och Didrik redan på fredagseftermiddag. Egentligen skulle även Ulrika och Kaspian åkt med. Men tyvärr hade Kaspian trampat sig (eller något), så han var halt. Verkligen jättetråkigt när man sett fram emot något mycket och så blir det inte så.

Det var lite lyxigt att åka upp med hästarna redan på fredagen. Men dels så kostar det lika mycket att ha hästen där en dag som hela helgen. Så vi valde det senare.

Lördagen bestod av dressyr och precision. Min groom - pappa, snodde tävlingsledningen till att vara funktionär i "Funktionskontrollen". Man måste gå igenom en funktionskontroll innan man får starta. Det är en koll så ingen kör med undermåligt material. Tyvärr gjorde ju det att Jag fick klara mig själv med allt. Inte helt optimalt. Men jag förstår också att tävlingsledningen var desperata. Så då får man ju försöka klara det.

Dressyren gick bra tycker jag. Trixie känns bättre än någonsin. Tyvärr tror jag nog att jag nästan fick sämre poäng än tidigare. Varför? Ja, det är en bedömning. Går liksom inte att göra så mycket åt. Hoppas att de dömer upp längre fram. För vi HAR gått framåt i dressyren.

Precisionen är roligare. Där går det inte att döma. Där är det resultatet som visar. Jag körde Trixie mycket i galopp på banan. Galoppen är något som i har börjat med nu under sommaren. Förut kändes det som Trixie skulle skena iväg när vi skulle prova. Men nu går det bara bättre och bättre. Tyvärr rev vi en boll. Samtidigt vet jag att jag och Trixie måste börja galoppera om vi ska ha en chans. Och när vi tävlar, tävlar vi för vinst. Ju mer vi galopperar, ju säkrare kommer vi bli. För riva bollar brukar inte jag göra. Men det gjorde även de andra, så det räckte till en första placering ändå!!

Vill också passa på att gratulera Pernilla och Didrik som körde hem en andra placering i precision i sin klass!!

Mamma och min bror Roger kom på besök till tävlingsplatsen. Så de följde med mig upp till stallet och hjälpte mig att fixa iordning Trixie. Därefter började pappa och jag gå maratonhinderna som vi skulle tävla i dagen efter.

Kändes riktigt bra. For upp en sväng till stallet igen, efter att prisutdelningen var slut, för att fixa det sista innan vi begav oss hemåt. Var väl hemma vid 19-tiden.

Söndagen var maratondagen. Det som jag tycker är allra roligast! Åkte upp till Johannesberg tidigt för att förbereda både häst och vagn med allt som ska fixas. Listor på tempon, tidtagarur, fläta svansen och sätta på skydd. När allt det var klart, var det dags att gå ner till funktionskontrollen igen. Denna gång då man faktiskt kan ha bytt vagn från dressyren till maraton. Det har jag.

Vi blev godkända och körde iväg till start.

Första sträckan på banan var drygt 3,5 km lång. Första kilometern körde vi lite för fort och fick "lufsa" lite långsammare i andra kilometern. Vi kom i mål på A-sträckan på rätt tid.

Efter A-sträckan kommer D-sträckan. Det är en skrittsträcka på 600 meter som ska gå i 7 km/timmen. Visste inte hur det skulle gå, då vi förra året körde i 6 km/timmen. Men vi kom i mål med drygt 30 sekunders marginal.

Nu var det dags för en 10 minuters paus. Vi fick varva ner lite och träffade på Pernilla, Nathalie och Didrik som hade startnumret före oss. Trixie kändes pigg och fräsch inför sista E-sträckan.

E-sträckan var denna gång ca 6,5 km lång. I den sträckan ligger också hinderområdena. Sträckan har en min och maxtid som man ska hålla sig inom och i hinderna är det snabbast tid som gäller.

Första hindret, VM-porten gick så bra att jag fick snabbast tid av alla. När jag gick det hindret såg jag att alla andra gick en annan väg. Men pappa och jag hade kommit fram till att vår väg var bättre. Och det var den ju!

Resten av hindrena gick också snabbt. Så gott som näst snabbast tid i de andra.

Väl i mål kändes allt riktigt bra. Trixie var fortfarande pigg och fräsch. Och det är det viktigaste!

Summan av sumaran blev en andra plats i maraton och en andra plats totalt när man la ihop alla tre grenarna.

Blogguppehållet-

Såg att det fortfarande är ngr som går in och kollar in bloggen då och då. Varför har jag inte skrivit på så här länge?

Har inte haft ngn ork och tid till det faktiskt. Det har varit ett "hästjobb" att först jobba med alla ansökningar till arvsfonden, för att få vårat ridhus, och när det väl gick i hamn, så började jobbet med att rensa upp så vi skulle få plats med ridhuset. Detta har gjort att jag "dubbelarbetat" en ganska lång period nu.

Har det lugnat ner sig? Kanske. Hoppas på det. Vågar inte lova att jag hinner med att uppdatera jämt. Men jag gör ett försök.