hjalmsattra

Denna vecka har min mor o far varit på skidsemester i Lofsdalen. Mycket välförtjänt i och för sig, men väldigt omständigt för mig.. Det har liksom blivit en halvtidstjänst att ta hand om min 95-åriga mormor. Min mormor är en riktig liten krutgumma och bor också uppe på Hjälmsättra i en egen liten stuga. Fast mormor gillar inte att laga mat längre. Så det blir till att se till att hon åtminstonde får i sig ett riktigt mål mat om dagen.
De flesta målen har jag lagt till lunchen, då jag även ska hem på kvällarna och vara med mina barn. Vissa dagar är jag i och för sig ändå kvar till sena kvällen och har ridlektioner...

Något annat som jag känner mig rätt handfallen i, är att laga staket. Och det är klart att just denna vecka, så har hästarna gått igenom staketet ett par gånger.. :(
Ena dagen så var det Mixies hage som var ute och gick. Hagen var trasig redan på tisdagen, men det hade stalltjejerna glömt att meddela mig, så jag släppte i godan ro ut dem på onsdagen. Där gick de snällt kvar tills höet var uppätet, sedan gick de ut på äventyr. Hittade dem som tur var på stallplanen, så jag stängde den, och där fick de gå kvar tills hästarna skulle in till lektionerna.

På fredagen var det Petters hage som gått ut. Som tur var hade inte de stora hästarna kommit ut ännu, när Trixie såg ngt "spännande" längre fram. Det gjorde att jag uppmärksammade en liten "ensam" shettis gående utanför hagen. Så de stora hästarna fick gå kvar på stallplanen, medans jag gick som en liten medlem ur "de 7 små dvärgarna" med min klubba på axeln letandes efter "hålet". Väl framme vid "hålet" som var säkert 6 stolpar stort. Trodde kanske det var en älg som rusat igenom hagen. Men då såg jag, att det satt en rätt så stor svansbit i ena trådbiten. AJJ vad det måste ha gjort ont!! Förstår att den hästen blivit "rädd" och sprungit iväg med en bit av hagen.

Under mitt i hopplektionen för grupp fredag 15,30 kommer Therese o Catrin upp till mig med ledsna ögon, och säger att de tror att Ullis har dött. Att hon ligger på marken och inte andas. Jag blev skräckslagen!! Ullis!! Jag hade tagit in Ulrika för att mocka stallet under fredagen, då jag inte riktigt hann klart pga hagbygge osv. Så jag skrek till föräldrarna - Passa barn och hästar!! Det har hänt en olycka i stallet. Sedan sprang jag bara iväg.
Väl inne i stallet, så ser jag Ulrika gå och mocka i godan ro. Då kommer jag på att det säkert är Kaninen Ullis som de menade!! Vilken lättnad!! Inte för att det inte var sorgligt att kaninen Ullis har dött. Men det var dock rätt väntat, då hon blev jättegammal. Och SÅÅ otroligt skönt att det inte var Ulrika!!
Under söndagen begravde några av stalltjejerna Kaninen Ullis. Tack Ni som gjorde det!! Stor kram till er!!

På söndag kväll är pappa o mamma hemma igen. Då kan jag få skohjälp till hästarna, pumpade hästvagnar, hjälp att slå ner stolpar igen. De är mycket efterlängtade!!