hjalmsattra

Efter många turer till Brännbacken för papppa och mig, med både isolering och plastrester från jobbet med ridhuset, lyckades både sanden och sargen komma på plats. Visserligen fick pappa jobba en hel dag med att köra ut sand och jag fick ryggskott och var sängliggande dagarna före. 

Men dagen D blev kanon!

 

Tanken var att jag skulle ha kört 8-spann på invigningen. Men att komma upp på kuskbocken kändes omöjligt, och Pernilla körde 4-spann istället. Jag o Catharina satt bak. Jag berättade lite om historien om "hur vi kom dit vi är idag", Catharina klippte band

Ja det har gått någon vecka sedan det hemska hände-Zister fick tarmvred. Precis om James. Och det blev lika sorglig utgång..

 

Två mycket härliga barnponnyer, på mindre än två veckor.. Mitt hjärta blöder bara jag tänker på dem!

 

Det var torsdagen den 28 november. Sandra Rosshagen hade morgonen denna dag. Hon ringde mig vid 8 tiden och berättade att Zister inte verkar må så bra. Jag tänkte att det kanske "bara" var en vanlig kolik. Bad mamma gå ner och ta tempen och Sandra att gå ut och promenera, medans jag åkte upp till stallet.

Väl i stallet, såg jag att detta är precis samma som James. Visste nästan på en gång att detta kommer inte gå bra.

Zister var svettig, skakig och la sig ner hela tiden. Ringde givetvis distriktsveterinären på en gång, som skulle komma så fort de kunde.

Medans vi väntade, ställde vi in Zister i Mabuzas box. Så hon kunde lägga sig ner lite lättare. Vi passade också på att släppa ut hästar, jag och Sandra. Var ju inte så mycket vi kunde göra för Zister. Hon bajsade (precis som James), flera gånger under Sandras promenad. Så någon vanlig förstoppning var det ju inte tal om.

 

När veterinären väl kom, gjordes samma undersökningar som på James. Kanske att jag kände mig ännu lite tryggare med denna unga veterinär. Hon hade jobbat som sjukvårdare på Ulltuna innan hon själv blev veterinär. Så hon hade träffat på många hästar med just "kolik".

Vid undersökningen trodde hon nog redan då, att det var tarmvred. Inget man kan se utan att "öppna" hästen. Och just det hade vi bestämt att inte göra. Det är mycket dyrt (70-100 000 kr) och det är ungefär 50-50 att det går vägen. Det som gjorde henne lite osäker på om det skulle kunna vara en kraftig förstoppning, var att det låg lite packat, hårt bajs, just där tarmen "svänger" tillbaka. Det som talade för tarmvred, var att hon kände "strängarna" som tarmen hänger i.

Men vi gav självklart inte upp, utan att försöka hjälpa Zister. Zister fick smärtsillande och massor av parafinolja för att "lösa upp" proppen. Hon sattes också på dropp.

Jag och Sandra hjälptes åt att få i henne 10 liter vätska, innan hon återigen fick ont. Vi ringde direkt veterinären som skulle komma så fort hon kunde.

 

Zister fick återigen smärtstillande och mera dropp. Hon kändes likadan som vid första undersökningen. Men vi ville försöka med mera dropp och mera smärtstillande för att se om hon skulle bli bättre. Vi var väl ganska säkra på utgången, både jag och veterinären. Men hoppet är det sista som överger en. Och alternativet kändes så tungt.

Veterinären skulle bara åka till Skånsta ridskola för att behandla en kolikhäst även där, så hon skulle komma tillbaka direkt efter det.

 

Vid 18:00-tiden tog vi beslutet att låta Zister somna in. Vi ville inte att hon skulle behöva lida mer. Och det fanns inget mera vi kunde göra.

 

Veterinären sa att det fanns inget som vi kunde gjort för att det skulle ha blivit en annan utgång. Det hade inte blivit annorlunda om vi åkt till djursjukhuset. Utgången hade blivit den samma..

Hon sa också att tarmvred är inget som vi "har gjort" eller inte. Det hade inträffat ändå. Det är bara otur, att vi fått två hästar på så kort tid. Kändes bra, men lika ledsamt ändå. Jag känner mig konstant orolig att jag ska hitta ytterligare en svettig häst vid morgonfodringen..

 

Vi är nog många som kommer sakna denna vackra, go´a häst!